Rödgrön Annie Lööf kan sluta låtsas
Centerpartiet hann knappt presentera en överenskommelse med regeringen om pensionstillägg innan förslaget fick kalla handen i finansutskottet. Finansutskottets majoritet från M, SD, KD och L ansåg att det inte inkommit i tid och därmed inte kan röstas om i riksdagen när vårändringsbudgeten ska klubbas på onsdag.
Nu återstår att se om det ändå kan ingå i den socialdemokratiska regeringens alternativ, saken är inte slutligt avgjord. Lööf har då lovat att stödja S-sidans budget. Både missnöjesomröstningen mot Morgan Johansson och beskeden om vårändringsbudgeten har gjort fullständigt klart vilka regeringsalternativen i höst är. Det är S, V, C och MP mot M, SD, KD och L.
Annie Lööf fortsätter visserligen teatern om att hennes parti inte förhandlar med Vänsterpartiet. På Expressens fråga om Centerpartiet förhandlat med Vänsterpartiet svarar Annie Lööf: ”Faktiskt inte, vi har enbart haft dialog med regeringen.”
Förhandlingarna sker istället via ombud. Det är svårt att finna något annat ord än hyckleri för den typen av agerande. Förslaget om pensionstillägg utanför det ordinarie pensionssystemet kom ursprungligen från Vänsterpartiet och var ett pris Socialdemokraterna betalade för att med Magdalena Andersson behålla regeringsmakten efter Stefan Löfvens avhopp. Centerpartiet gjorde en egen version av det och fick med sig hela den rödgröna klubben. Inget fel på det, om man står för det fullt ut. Men istället fortsätter Annie Lööf att servera olika varianter av: ”Du Pelle, jag vill inte att Nisse ska veta att jag snackar med Kalle, så du kan väl kolla om Kalle vill vara med i din och min klubb om jag bjuder på glass?”
Ska en socialdemokratisk regering – i vilken form den nu återuppstår efter valet – fortsätta med den typen av låtsad icke-beröring mellan partier i regeringsunderlaget blir det besvärliga fyra år för de direkt inblandade. Än värre blir det för alla runt omkring som ska stå ut med det politiska skådespeleriet.
Det allra svåraste de kommande fyra åren, oavsett regering, kommer dock bli att ställa om från generösa ekonomiska löften till att hantera en bister verklighet. Det finns gott om ingredienser till en cocktail av det giftigare slaget. Rysslands vanvettiga krig mot Ukraina är nummer ett. För Europa finns inget annat svar än att ge Ukraina allt militärt och ekonomiskt stöd.
Samhällets beredskap måste höjas över hela linjen. Ett försenat svenskt Nato-medlemskap kommer att kosta än mer i behov av snabb militär upprustning. Det i en tid av hotande ekonomisk recession. En inflation som stiger raskt och där den tidigare lättsinniga penningpolitiken nu ska vridas åt är inget mysigt ekonomiskt scenario. Svaret från vänstern är välkänt, med skatter på ägande som favoritverktyget. I en tid när stigande priser på tillgångar som fastigheter och aktier redan slagit om till fallande bådar det riktigt illa för investeringar, arbete och tillväxt. Hushållen riskerar att få det mycket tufft.
Då återstår de extremt allvarliga inrikespolitiska problemen med grov brottslighet, läckande välfärdsstat och kulturell segregation.
Det märkliga är att Annie Lööf mitt i allt har rätt i en sak. Att Sverige inte kommer att ha råd med politiskt spel. Då borde hon vara först med att lägga ner det.
