Rikta blicken mot det verkliga hotet
I helgen kom svensk politisk debatt i hög grad att kretsa kring Ebba Buschs uttalande i Sveriges Radio om polisen agerande vid de våldsamma påskupploppen på flera platser i Sverige.
Kristdemokraternas partiledare sa bland annat: ”Vi har alltså minst 100 skadade poliser. Den stora frågan som borde ställas nu är 'varför har vi inte minst 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare?' Vi hade personer som tog till sten i syfte att döda svensk polis, i syfte att döda räddningstjänst, i syfte att döda i vissa fall sjukvårdspersonal.”
Busch frågade också: ”Varför sköts det inte skarpt?”
Justitieminister Morgan Johansson fick i Sveriges Radio komma med frågan: ”Är hon inte riktigt klok?” Miljöpartiets språkrör, Märta Stenevi, fick i SVT säga ”Det är skamligt att Ebba Busch uttrycker sig på det här sättet”. I Expressen ställde polisforskaren Stefan Holgersson den retoriska frågan: ”Vad hade hänt om 15 ungdomar som inte hade haft att göra med polisen tidigare hade blivit skjutna och dött?” I veckopanelen i Godmorgon världen var deltagarna överens om att Busch uttalande var illa och farligt. Krönikörer och ledarskribenter attackerade tangentborden, som Erik Helmerson i DN med ”Polisen, inte Ebba Busch, bör bestämma när det ska skjutas skarpt” och Eric Rosén i Aftonbladet med ”Buschs våldsretorik är livsfarlig för alla”.
En hel del av kritiken är rimlig. En saklig invändning är att polisen i Norrköping faktiskt sköt skarpt och att tre personer skadades. Men huvudsaken är att Buschs uttalande framstod som att hon önskade en stor mängd skadade bland upploppsmakarna och att skott i mängder skulle ha avlossats. Det var ovarsamt.
Det hade räckt för Ebba Busch att ställa frågorna: Varför fick vi över hundra skadade poliser? Varför lät vi polisen hamna i sådant underläge att många kände dödsångest under stenbombardemang? Varför tilläts en buss med passagerare att attackeras med brandbomb? Och vad har den politiskt ansvarige, justitieminister Morgan Johansson, för svar på det?
Istället för tryck på politiskt ansvarsutkrävande av regeringen föll plötsligt det mediala fokuset på ett uttalande från en oppositionsföreträdare. Känns det igen?
Det är skönt för regeringen och Morgan Johansson att blicken vändes bort från det viktiga. Men det är illa för alla andra. För det allmänheten behöver är en ordentlig utredning av vad som hänt, hur våldsamt det var och hur stora risker polisen utsattes för. Hur har makten över de här områden har förlorats och hur den ska tas tillbaka så att liknande upplopp inte inträffar igen?
Polisprofilen Peppe Larsson, som själv var med i upploppen i Malmö, var inledningsvis också kritisk till Ebba Busch. Men efter att han tagit del av bevismaterial från upploppen i Örebro, skrev han: ”Jag ska lägga mig på rygg. Jag har nu sett filmer från Örebro. Det går inte ens att beskriva hur jävla illa det var på plats.” ”Det jag sett, man hade garanterat kunnat skjuta in i den folkmassan som attackerade och med lagstöd kommit undan precis vem man än hade träffat.” Och vidare: ”Att vi inte har ett flertal dödade och mängder med skottskadade ligister är faktiskt helt otroligt.”
Om Larssons beskrivning är i närheten av vad som utspelades på plats, vilket bilder och vittnesmål talar för, är det onekligen så att Morgan Johansson har betydligt mer att svara på än Ebba Busch. För så här kan vi inte ha det i Sverige.
