Annons
Ledare

Regeringen är skyldiga oss en sparandelinje

Titeln på tidigare statsministern Göran Perssons (S) bok från 1997 om den svenska budgetsaneringen är talande, Den som är satt i skuld är inte fri.
Ledare • Publicerad 13 juni 2011
Foto: 

Alla förknippar honom med sparsamhet och ekonomiskt ansvarstagande. Perssons insats för att bringa ordning och reda i den offentliga ekonomin kan inte förringas. Men Perssons politik gjorde inte samma sak för medborgarnas ekonomi som för statens.

De svenska hushållen skuldsätter sig i en allt högre grad. På 15 år har skuldsättningen nästan fördubblats som andel av den disponibla inkomsten. Och de som inte belånar sig sparar i vilket fall som helst ingenting av månadslönen, lite tillspetsat. För Sverige må ha en av de jämnaste inkomstspridningarna i världen, men tittar man på sparkapital blir bilden en helt annan: Enligt Sifo har nästan var tredje svensk mindre än 10 000 kronor i ekonomisk buffert. Hushåll med låga inkomster är förstås överrepresenterade i denna grupp, men företeelsen är också vanlig bland normalinkomsttagare.

Annons

Det är med detta i bakhuvudet som Centerns utspel den gångna veckan ska bedömas. Partiets ekonomisk-politiska talesperson Annie Johansson föreslår ett avdrag för sparande. Hon tänker sig ett årligt grundavdrag för kapitalinkomster på 5000 kronor. Det är något galet att man får avdrag för att låna (ränteavdrag), men inte för att spara, resonerar Johansson.

I praktiken lär inte förslaget göra någon större skillnad för hushållsekonomin, för det krävs större förändringar av den ekonomiska politiken. Alliansen bör dock ändå göra förslaget till sitt, eftersom det sänder en tydlig signal om att också sparande premieras. Och den signalen behövs.

För å ena sidan kan det förstås tolkas som ett rungande positivt betyg till välfärdssamhället att svensken inte lägger pengar på hög: tryggheten finns ju där ändå, i det offentliga.

Men å andra sidan är det aldrig bra för självständigheten att göra sig för beroende av en enda instans, om det sedan är kommunen, familjen eller en nära vän.

De hushåll som sparar och har en ordentlig ekonomisk buffert är helt enkelt lite friare.

Skulle man vilja säga upp sig från sitt jobb är inte a-kassans karensdagar ett problem.

Vill man byta boende klarar man dubbla hyror en tid och skulle bilen braka ihop blir man inte under lång tid beroende av en ibland mindre väl fungerande kollektivtrafik.

Sparandelinjen borde vara lika angelägen som arbetslinjen för regeringen, bägge handlar om egenmakt och frihet. Den som är satt i skuld är ju som bekant inte fri.

Mattias Karlsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons