Petter Birgersson: Rätt väg att sänka hushållens skatter
De senaste åren har svenska hushåll fått se sina inkomster falla i verkligt, realt, värde. Det är prishöjningar och högre räntor som har tagit hårt på plånböckerna. Nu har inflationen sjunkit rejält, räntorna är på väg ner och regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna sänker inkomstskatterna för breda grupper.
Enligt den nya budgeten får den som tjänar 35 000 kronor i månaden en skattelättnad på runt 260 kronor, genom att grundavdraget höjs enligt index och genom större jobbskatteavdrag. Brytpunkten för statlig skatt höjs denna gång enligt index och gör att statlig skatt betalas först från inkomster över 53 590 kronor i månaden. Även pensionärerna får sänkt skatt.
Det är i huvudsak bra åtgärder. Att stimulera arbete är avgörande för samhället i stort. De som studerar under många år för att bli exempelvis läkare eller civilingenjör får möjlighet att tjäna tillbaka det som studierna har kostat. Den som tar extrapass på sitt jobb inom sjukvården eller många nattskift på industrin behöver inte riskera att hela extrainkomsten äts upp.
Med skattesänkningarna får förhoppningsvis svensk ekonomi den extra skjuts som gör att fler företag kan sälja mer till konsumenter, och får anställa fler personer än de annars hade gjort. Fler arbetstillfällen gynnar alla.
Regeringen och Sverigedemokraterna tar också bort skatten på investeringssparkonton för de första 150 000 kronorna nästa år. Från 2026 ska de 300 000 första kronorna skattebefrias. Det är en rätt bra reform, men man hade kunnat tänka sig andra utformningar för att stimulera sparande och investeringar. Att betala 30 procent på räntan på ett vanligt sparkonto är till exempel högt, alla vill inte spara i aktier eller aktiefonder och det är inte heller rätt att göra det i alla livets situationer. Den som är pensionär ska normalt inte ta så stora risker med sina pengar och den yngre som är nära sitt första bostadsköp vill inte se ett stort tapp precis innan affären ska göras.
Kritiken mot skattesänkningar kommer att följa det vanliga mönstret. Det kommer att heta att det gynnar höginkomsttagarna. Faktum är att utan jobbskatteavdrag och uppräkningar av gränsen för den statliga skatten varje år hade de vanliga hushållen förlorat väldigt mycket köpkraft.
2002 betalade den som tjänade 35 000 kronor ungefär 13 000 kronor i månaden i skatt. 2025 kommer det att hamna runt 7 100 kronor. Det är över 70 000 kronor om året. Hur hade det varit om inga förändringar gjorts? Förutom att det hade varit oerhört betungande för hushållen med så höga skatter så hade det försvagat svensk ekonomi, gjort att många arbetstillfällen gått förlorade och över tid sannolikt också sänkt skatteintäkterna.
För samhällsekonomin i stort vore det snarast bra att plocka bort hela statsskatten på inkomst, men så långt vågar inte Tidöpartierna driva saken. Det här är ändå en bit på vägen, och bra för både hushåll och Sverige som helhet.