Petter Birgersson: Rätt att utreda tiggeriförbud
Det är några år sedan debatten om tiggeri pågick som hetast. Denna ledarsida tog tidigt ställning för att förbud av tiggeri är ett sätt att förhindra att redan utsatta människor från främst Bulgarien och Rumänien utnyttjas för att tigga på gatorna. Lokala ordningsföreskrifter kunde vara ett sätt, men när enskilda kommuner införde dem så fick de i sin tur skarp kritik. Därför kom frågan om nationellt förbud upp.
Ett citat från den tiden när det utländska tiggandet var omfattande är särskilt talande. Florin Ianovici, från rumänska organisationen Liv och Ljus, som bland annat hjälper gatubarn i Bukarest, sa 2016 till Svenska Dagbladet: ”Det känns kanske bra att ge pengar, men bättre än medlidande är organiserat medlidande. Vi måste behandla roten till problemet, inte dess frukt. Ta dig istället tid att välja en organisation som du tycker gör ett bra jobb, och ge pengar till den istället.”
Debatten var länge mycket märklig. Den tycktes ha utgångspunkt i att den som försvarade rätten till tiggeri också företrädde dem som tiggde utanför dörrarna till Sveriges butiker. Den som påtalade de allvarliga problemen bakom var den som var ond.
Nina Solomin, ny chefredaktör för samhällsmagasinet Axess, var sekreterare i den utredning regeringen Löfven tillsatte 2015 om utsatta EU-medborgare. I sin första ledare i Axess (6/24) skriver Solomin om hur medverkan i den utredningen fick henne att ändra synen på tiggeriet: ”Det visade sig alltså att jag haft fel. Att skänka pengar direkt i handen kunde lika gärna göda trafficking och hjärtlöst utnyttjande av människor, som gravida, handikappade och äldre. När utredningen var över hade jag svängt 180 grader i min syn på frågan.”
Den nya regeringen har i Tidöavtalet inskrivet att ett förbud mot tiggeri ska utredas. På måndagen tillsattes den utredaren, före detta hovrättslagmannen Krister Thelin. Utredaren ska analysera ”om möjligheterna att begränsa tiggeri bör utökas”. Det gäller bland annat om de lokala ordningsföreskrifterna fungerar i tillräcklig utsträckning. Det mest kontroversiella i sammanhanget är att ”oavsett ställningstagande i sak lämna författningsförslag som innebär att tiggeri förbjuds på nationell nivå”.
Det hela har återuppväckt den gamla debatten. SvD:s juridiske expert, professor Mårten Schultz, menar att tiggeriförbud i bästa fall handlar om att klappa tiggarna på huvudet och bestämma över dem, paternalism. Men Schultz hävdar att hela idén om förbud nog gäller något han anser ännu värre; människors irritation inför tiggeriföreteelsen. Man får anta att Schultz då menar att irritationen har fördomsfull och rasistisk bas. Annars kunde man ju föreställa sig att vem som helst kan bli förbannad över att kvinnor och handikappade utnyttjas för att dra pengar till en patriarkal förtryckarkultur. Det är under alla omständigheter anmärkningsvärt att professorns antaganden om andra människors känslor stärker honom i slutsatsen att förbudet i sig är förkastligt.
Några liberalpartister i riksdagen säger dessutom att de kommer att rösta emot ett eventuellt kommande lagförslag om någon form av förbud för tiggeri. Argumenten känns igen, som Anna Starbrinks att ”ingen ska behöva tigga för att få ihop till mat och tak över huvudet men att förbjuda tiggeri är fel väg att gå”. Men om tiggeriet i själva verket är en del i en struktur som låser fast människor i utnyttjande och tvingar dem att sitta stilla ute i kylan hela dagar, då är det knappast ett förbud som är det skadliga för dem.
