Rädda dum press från Fi

Kungen ville avskaffa tryckfrihetens ställning som grundlag. Men propositionen röstade ner och svensk tryckfrihet bestod. Mycket tack vare den fria pressen utvecklades Sverige under de kommande decennierna till en demokrati med allmän rösträtt.

Riksdagsledamöter och kandidater till riksdagen borde vara de första att i varje stund och läge försvara tryckfriheten. Tyvärr är det inte så. Feministiskt initiativ är kritiskt till mediernas insatser. I partiprogrammet heter det: ”Berättelserna om kvinnor och män är som gjutna i cement i media och en vit manlig, heterosexuell norm genomsyrar mediebranschen, dess innehåll och tilltal.”

Partiet vill därför införa ett genusgranskningsråd. Riksdagskandidaten Lotten Sunna förtydligar i facktidskriften Journalisten att det handlar om ett observatorium. Förebilden är Argentina, ett land som rankas på plats 55 i världen när organisationen Reportrar utan gränser mäter pressfriheten. Sverige är på plats nummer tio.

Det är möjligt att Fi har rätt i sin bild av medierna, även om den som läser kultursidorna i de stora dagstidningarna kan konstatera att normkritiken frodas ganska väl på sina håll. Under alla omständigheter är slutsatsen att ett ”observatorium” eller ”genusgranskningsråd” ska hålla publicister i örat helt befängd.

Fi är inte ensamt om mediekritik. Sverigedemokraterna har byggt sin världsbild på att PK-medierna för allmänheten bakom ljuset. Socialdemokraterna vill ha lagstiftning mot sexistisk reklam. Domstolen ska tolka vad som är konstnärligt, vad som blott är naket, vad som är ironi och vad som är sexism.

Åtalet mot den man som jämförde en gudstjänst med ljudet från en åsna visar att hetslagstiftningen ställer till nog med problem för rättsväsendet. Fler inskränkande lagar och myndigheter har tryck- och yttrandefriheten inte råd med.

Grundlagarna måste värnas. Numera inte så mycket mot kungar som mot politiker med maktambitioner.