Petter Birgersson: Politisk inkompetens knäckte Sydsveriges elförsörjning
Att svensk energipolitik de senaste decennierna har varit ett haveri är inte en sensationell nyhet. Politiska överenskommelser har slutits som inte har varit baserade på analys av konsekvenser för elförsörjningen utan på partipolitiska hänsyn.
Men det är ändå klargörande att den statliga myndighet som granskar hur regeringar och andra myndigheter sköter sig, Riksrevisionen, sågar på vilka grunder besluten har fattats. Riksrevisor Helena Lindberg säger: ”Konsekvensanalyser har ibland saknats helt och hållet. I andra fall har de inte använts för att förbättra utformningen av besluten eller för att hantera konsekvenser. Detta har bidragit till att de politiska besluten ofta präglats av kortsiktighet och bristande effektivitet.”
Några särskilda exempel pekas ut, som effektskatten på kärnkraft, elcertifikatsystemet och energi- och koldioxidskatt på kraftvärme. Marknaden riggades emot kärnkraft, den för södra delen av Sverige så viktiga. Kärnkraften var inte bara viktig för sin produktion utan också för sin stabiliserande funktion som är avgörande vid överföring av el från norr till söder.
Riksrevisionen menar att de politiska besluten bidrog till nedläggningen av fyra kärnkraftsreaktorer, något som enligt Riksrevisionen försvagade transmissionsnätet: ”Beslutet baserades på oklar grund och i strid med befintlig kunskap.”
Flera beslut har nu tagits i motsatt riktning, men då är kärnkraftverken redan nedlagda.
Elkonsumenterna i söder har efter indelningen i elområden fått betala mer för elen än konsumenter i andra delar av landet har gjort. Så kallade flaskhalsavgifter var tänkta att höja överföringskapaciteten och jämna ut priserna. Men inte heller det har regeringar eller den systemansvariga myndigheten Svenska kraftnät lyckats med.
Dessvärre är inte problemen över än. Svenska kraftnät varnade inför föregående vinter för kapacitetsbrist och bortkopplingar i söder. Det undveks genom gynnsamma väderförhållanden. Men Svenska kraftnät varnar för att trenden fortsätter i negativ riktning. ”Vintern 2026/27 förväntas effektunderskottet vara 8 700 MW, och 2027 ser SVK även en betydligt högre statistisk risk för att förbrukningsfrånkopplingar blir aktuella” skriver Riksrevisionen.
Johannes Österström, projektledare för granskningen, konstaterar: ”Ett tydligt exempel är att det sedan första halvan av 2010-talet varit känt att överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige behöver utökas kraftigt. Trots det planeras det första kompletta ledningsprojektet inte att vara färdigt förrän 2033”.
Rapporten är förfärande läsning. Riksrevisionen efterlyser klarare konsekvensanalyser innan beslut fattas. Det kunde man ha önskat på flera politikområden där det nå råder kris och akuta åtgärder vidtas – som brottslighet, integration och försvar.
Det ger också anledning att fundera över varför politiker fattade de här besluten, trots att kunskapen fanns. Det faller dessutom tillbaka på journalistiken, som i sin roll brukar kallas tredje statsmakten. Genom åren har det i rapporteringen varit väldigt mycket fokus på det politiska spelet, vem som kortsiktigt vinner och förlorar makt på olika överenskommelser och beslut. Betydligt mindre på vilka faktiska konsekvenser besluten riskerar att få. Riksrevisionens rapport är därmed på sitt sätt också ett underkännande av svensk journalistik.
