Petter Birgersson: Politikerna saknar svar på våldet

De många skjutmorden gör att Sverige sticker ut i Europa, inte minst vad gäller ökningstakten (Brå). Men när det kommer till sprängningar är det snäppet värre i internationellt perspektiv. Enligt kriminologen Ardavan Khoshnood är Mexiko det enda landet där fred råder som har fler detonationer än Sverige i förhållande till befolkning (SVT 26/9).

Bilderna från de söndersprängda husen påminner om bilder från Rysslands terrorkrig mot Ukraina. Men Sverige är inte under anfallskrig från en främmande stat.

Det har varit många sprängdåd där det har varit nära osannolikt att ingen har dött eller skadats riktigt allvarligt. I Linköping sprängdes tidigare i veckan en yttervägg bort i ett bostadshus i ett vanligt bostadsområde. Ett par människor fick förhållandevis lindriga skador. I samma stad har flera andra sprängdåd inträffat, det våldsammaste sommaren 2019 då fyra flerfamiljshus i de centrala delarna fick omfattande skador. 131 personers hem förstördes då. Men ingen dog i sprängdådet, även om flera skadades fysiskt (DN 20/8 2019, Dagens Samhälle 29/9 2021).

Uppsalabomben visar hur illa det hade kunnat gå. Det är inte längre någon diskussion om att de brutala dåden hotar allmänheten. Det här våldet är något som berör hela Sverige. Vi kan förvänta oss att det fortsätter.

Sprängdåd, våldsamma kravaller och skjutmord medför gärna att oppositionen tar chansen att påpeka hur värdelös regeringen är. Sverigedemokraterna var länge ledande i den tävlingen, med budskapet att de vänsterliberala har förstört landet med invandringen för att låna vanliga ord från Jimmie Åkesson (Di 7/7 2019).

Nu är det Socialdemokraternas tur att förklara att regeringen och dess stödparti är slapphänta. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson förklarar på mediekanalen X att ”nu krävs ett ledarskap med kraftfulla åtgärder för att stoppa gängvåldet.” Anderssons pressekreterare skrev efter de tidigare bombdåden i veckan: ”Två fruktansvärda sprängningar i natt och Ulf Kristersson ordnar AW. Sverige blir farligare för varje dag som går.” Och partisekreteraren Tobias Baudin (S) fyllde i: ”124 sprängningar bara i år. 9 dödsskjutningar hittills under september månad. 130 minderåriga i kriminella gäng enbart i Uppsala. Vad gör då statsministern? Jo Ulf Kristersson åker till Malmö för att bjuda in till en After Work. Sverige behöver ett annat ledarskap.”

Det är tänkt att sälja in bilden av Magdalena Andersson som handelskraftig och Ulf Kristersson som lat. Den fungerar möjligen som uppeldning av de egna interna partitrupperna, men den innehåller varken förslag som ger effekt eller någon insikt om det egna ansvaret för situationen.

Regeringen har samtidigt all anledning att känna sig pressad. Nästan hela den borgerliga regeringens existensberättigande vilar på ett löfte om att ta itu med brottsligheten. ”För mig är det här är den absolut största frågan till valet. Vi kan inte ha det som det är i Sverige i dag. Det är för lätt att vara brottsling nu, det kommer vi ändra på.” sade Ulf Kristersson exempelvis på Företagarnas kongress 2022.

Det är sådant som är enkelt att säga i opposition. Men att stoppa och vända en accelererande brottslighet med många dimensioner görs inte på ett år eller ens över en mandatperiod. Det mirakelpillret finns inte.

Det är numera inte enbart Sverigedemokraterna som pekar på invandringen. Regeringen har slagit om invandringspolitiken och även Magdalena Andersson har slagit fast att ”En hög migration möttes upp av en alltför svag integration, vilket resulterade i en ökad segregation” (Tiden 26/7 2023). För Socialdemokraterna är dock fortfarande huvudförklaringen för integrationsmisslyckandet att det är funnits för lite av sociala insatser, för lite av omfördelningspolitik och för mycket av rut-avdrag till de rika. För stora delar av borgerligheten ligger lösningen i längre fängelsestraff, lägre bidrag och fler jobbskatteavdrag.

Men Sverige är inte ensamt i Europa om att ha haft stor invandring och definitivt inte ensamt om att ha stora segregerade utanförskapsområden. Sociala klyftor är inte enkom en svensk företeelse. Etniska och religiösa motsättningar är – koranbränningar till trots – inte något som är unikt svenskt. Rasismen är knappast mer utbredd här än i andra länder i världen – mycket talar för motsatsen. Ingen som har trampat en bit utanför turiststråken i England, Frankrike eller Tyskland kan tro att det är något av detta som urskiljer Sverige. De länderna har också stora problem med utanförskap, motsättningar och våldsam kriminalitet – men de senaste årens utveckling med skjutmord och bombdåd är något unikt för Sverige.

Rädslan hos våra europeiska grannländer är nu att det svenska våldet ska sprida sig till dem. Det är inte direkt vad vi var vana vid, inte alls hur vi brukade tänka om Sverige.

Sverige kom från en självbedräglig bild av att landet lagom inte behövde bekymra sig om grov brottslighet på samma sätt som andra. Vår modell var ju överlägsen. Vår syn på individen som självständig och oberoende gjorde att vi inte behövde fundera på klaner, etniska lojaliteter och brottsliga nätverk. Varenda en som får en utsträckt hand in i Sverige-värmen kommer att ta den, var tanken.

Någonstans på vägen glömdes motkraven. Insikten om vilka insatser och vilken moral som en gång tog Sverige från fattigt till välstånd. Att det trots allt inte var föräldraförsäkringen som byggde landet.

Föräldraförsäkringen var dock en fråga som politiker, ledarskribenter och andra tyckare kunde debattera med stor entusiasm och med kunskap om detaljer i systemet. Konflikten var enkel: Jämställdhet! Fritt val! Det var något som gick att förstå för svenskar födda på 1900-talet.

Men den drastiska utvecklingen med motsättningar mellan olika grupper, grov brottslighet och minskande tillit mellan människor – den är det betydligt svårare att begripa sig på om man är uppvuxen eller har vandrat in till ett Sverige som såg annorlunda ut.

Det man inte förstår sig på fullt ut är det också svårt att finna trovärdiga lösningar på. Då är det enklare att återgå till retoriken om att de andra är värdelösa och att om bara vi kommer till makten så ordnar det sig.

Fan tro't.