Polismordet är ett skott mot rättssamhället

Hans död är ett skott mot rättsväsendet och ytterst den svenska demokratin. För han angreps när han i tjänsten bar sin uniform och med sin blotta närvaro markerade vem som ska ha våldsmonopolet i det här landet: Polisen.

I Biskopsgården har klaner och kriminella gäng utmanat lag och ordning under en längre tid. Invånarna i bostadsområdet lever under andra – och helt oacceptabla – förhållanden än de flesta i Sverige. Men deras situation är allas vår sak.

Den grova brottsligheten måste bändas ner – och inte bara fördömas med ord. Men det är lättare sagt än gjort. Inte minst därför att alla de människor som utför myndighetsuppgifter – poliser, socialsekreterare, domare, åklagare, skattehandläggare med flera – känner att de är hotade till livet. För det nu aktuella polismordet är inte en unik händelse.

Poliser eskorterar varandra till och från jobbet på vissa polisstationer eftersom det inte är säkert att röra sig ensam. Var tionde polis uppger också att deras familjemedlemmar hotats eller har utsatts för våld. Blåljuspersonal har råkat ut för stenkastning i flera utanförskapsområden. Tjänstemän trakasseras av klienter eller de som de granskar. I kombination med den svenska öppenheten är det enkelt att ta reda på var alla bor, varför man inte ens kan känna sig säker i sitt eget hem.

Det vill till att rättsstaten nu skyddar dem som jobbar med att värna allmänheten.

Även de som vet vem som är skyldig till polismordet i Biskopsgården är alltför rädda för att ge upplysningar till polisen. Och än mindre vittna i domstol. För vem ska våga avslöja grova brottslingar i nätverk som till och med skjuter ihjäl poliser på öppen gata?

Denna rädsla är begriplig, men den eroderar rättssamhället och försvårar arbetet att återupprätta säkerheten och tryggheten i hela landet. Vi måste sätta in mer aktiva åtgärder för att försvara dem som redan sysslar med att upprätthålla lagen. Det borde till exempel bli svårare att identifiera enskilda poliser genom att man använder tjänstenummer i stället för deras namn i offentliga handlingar. Man borde också kunna vittna anonymt i svenska domstolar.

Därtill behöver vi ännu fler poliser som rör sig ute och markerar sin närvaro. Enligt GT så har polisens nya sätt att visa gäng- och klanmedlemmar att den finns genom att ständigt vara på plats skapat ”irritation”. ”Det har stört dem mycket”, uppger en anonym källa med god insyn i Biskopsgården.

Mordet på den unge polismannen får dock inte göra att Polisen nu tar ett steg tillbaka av försiktighetsskäl. Tvärtom.

Det är just genom att störa gangstrarna på alla tänkbara sätt och att gripa och lagföra de skyldiga som är vägen framåt. De ska inte kunna rekrytera fler barn till brottets destruktiva bana, terrorisera människor i närområdet och skada ordningsmakten.

Nu måste staten sätta hårt mot hårt och visa vem som bestämmer.

Sofia Nerbrand är ledarskribent