Petter Birgersson: Inga svenska pesetas i min plånbok
En titt ner i plånboken – den var inte helt lätt att hitta då dess användningsområde numera är begränsat – och jag finner ett antal sedlar. Samtliga har vuxit till sig sedan jag såg dem senast. Åtminstone i kronor räknat. Några dollarsedlar ligger kvar från en tid när den stod i sju kronor. Glädjande nog har jag lärt mig att dollarsedlar aldrig tas ur bruk, så de kan ligga där ett tag till. En oväntat stor eurosedel som skulle räcka till en hyfsad måltid på en Rügen-krog överraskar mig och får mig att tänka på att jag måste klara dagens dos av tyska glosor i språkappen. En i kanten vikt dansk sedel med motiv av Sallingsundsbron och texten HALVTREDS KRONER påminner såväl om att det finns mer att upptäcka i grannlandet som om det kreativa danska räknesystemet.
I myntfacket gräver fingrarna bland skrammel av allehanda slag. Där finns ett gammalt danskt mynt med hål i som jag en gång försökte bli av med på Kastrup men som tjejen bakom disken vägrade ta emot med orden ”What's that?”. Jag replikerade på skandinaviska att det väl är ett danskt mynt men fick bara en huvudskakning till svar. Jag fick lösa ut mig med ett internationellt gångbart betalkort. Flygplatsöl kräver numera god kreditvärdighet.
Svenska mynt och sedlar hittar jag inga i plånboken. Det är förstås dumt ur beredskapssynpunkt. Sedlar bör man ha ett antal, även om det inte ens är säkert att de går att använda när butikernas kassasystem brakar ihop. Jag kommer på mig med att ha bättre koll på eurosedlars utseende och motiv än de svenska varianternas. Festligt att det finns en 200-kronorssedel förresten. Stjärnregissören som pryder den var visst mindre festlig.
Så här i sydliga gränstrakter vore det praktiskt med en och samma valuta för bro- och båtturerna. Eller ja, det spelar kanske inte längre så stor roll. Till och med i kreditkortsskeptiska Tyskland har kontanterna kommit att förlora mark, även om det är långt till den svenska nivån där kontanter emellanåt inte ens tas emot i butikerna.
Däremot får man som resenär stå ut med dolda växlings- och kortavgifter. Och så då – i oroliga tider – en sjunkande svensk krona. Nu har den danska kronan nått nivåer runt 1,50 svenska kronor vilket senast hände under finanskrisen 2009. Danskarna har svårt att låta bli att kalla våra kära kronor för ”svenska pesetas”.
Den danska kronan är kopplad – med ett visst spann – till euron. Euron har dragit i väg en bit över 11 kronor. 2013 kunde skåningarna shoppa i Tyskland med en euro för 8,50 kronor. ”Gånga med tio och dra av en tiondel!” har nu blivit ”Gånga med tio, lägg på en tiondel och blunda för resten”.
Den svenska kronan utsätts inte enbart för dansk mobbning, även inhemska kritiker betraktar den med skepsis. ”Skvalpvaluta” myntade den förre stats- och utrikesministern Carl Bildt, en gång på slutet av 1990-talet. ”En liten skitvaluta” säger finansmannen Christer Gardell i dag (Di 26/12). Det senaste kronraset har skapat en ny eurodebatt. Det är på ett vis passande då det är ett slags jubileum för den senaste heta debattvågen i frågan, det är 20 år sedan folkomröstningen om euron hölls. Svenskarna röstade nej. Öltörstande skåningar röstade däremot med liten marginal för. Störst var motståndet i Västerbotten och Jämtland.
Är det då mödan värt att Sverige försöker fullgöra sitt EU-medlemskap och överge den svenska kronan för euron? Frågan är möjligen mindre laddad i dag, bindningen till fysiska sedlar är nästan helt borta.
I hög grad är euron mindre en ekonomisk fråga än en politisk sådan. Somliga ekonomer menar att finanskrisen 2009 visar svårigheterna med att ha en gemensam valuta för länder med olika förutsättningar och att Sverige har gynnats av att stå utanför. Samtidigt kan man hävda att den gemensamma valutan driver på nödvändiga reformer och att den låga kronkursen under perioder som nu gör svenskarna fattigare. Den som var med för 20 år sedan känner igen argumenten.
Ett lands ekonomiska politik och förutsättningar för näringslivet är viktigare än valet av valuta, om Sverige ska bli Schweiz eller Grekland hänger inte på euromedlemskap eller inte. Euron handlar mer om Sveriges fulla inflytande i Europeiska unionen. Risken är att de centrala länderna ser Sverige som något i periferin. Samtidigt har Europa nu ett gemensamt viktigare mål i Ukrainakriget. Och Sveriges förmåga att göra sig hört inom EU handlar förmodligen mer om att göra gemensam nordisk sak med Finland och Danmark än om att byta valuta.
De där sedlarna i plånboken får ligga kvar ett tag. Men tydligen fungerar euron i Spanien, i det här skånska vädret kan det vara läge att växla in några svenska pesetas och dra dit. Gör det, ni som kan.
