GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Petter Birgersson: Europa får inte överge Ukraina

Ryssland fortsätter sitt erövringskrig i Ukraina. Landet behöver Europas stöd och inte Emmanuel Macrons och Olaf Scholz telefonsamtal till Putin.
Ledare • Publicerad 30 maj 2022 • Uppdaterad 31 maj 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Den 17 juni 2019. En nyvald och omärkt Volodymyr Zelenskyj tas emot av Emmanuel Macron. Den franske presidenten borde nu, tre år senare, ge allt vapenstöd till den ny hårt prövade Zelenskyj.
Den 17 juni 2019. En nyvald och omärkt Volodymyr Zelenskyj tas emot av Emmanuel Macron. Den franske presidenten borde nu, tre år senare, ge allt vapenstöd till den ny hårt prövade Zelenskyj.Foto: Christophe Ena

Det är lätt att vaggas in i tron att Ryssland mötte så starkt motstånd i Ukraina att kriget är på väg att glida Putin ur händerna. Efter tillbakadragandet från centrala och västra Ukraina har Ryssland koncentrerat sig till södra och östra Ukraina.

Massakern, förintelsen, av Mariupol har följts av flera steg. De senaste dagarna koncentrerar sig ryssarna bland annat på staden Sievjerodonetsk (Yle 29/5). Borgmästaren i staden säger till nyhetsbyrån AP att ryssarna gör den till ett nytt Mariupol. Minst 1500 invånare uppges vara döda, enligt samme borgmästare (The Guardian).

Mer än två tredjedelar av bostadsbeståndet är borta. Det finns ingen telekommunikation. Staden är konstant beskjuten, har president Volodymyr Zelenskyj sagt i ett tv-tal (Euractiv).

Ilmari Käihkö, krigsexpert på Försvarshögskolan, säger till DN: ”Det svenska narrativet att Ukraina håller på att vinna kriget är ett farligt narrativ. Om man tittar på kartorna är det väldigt stor del av Ukraina som är under rysk kontroll.”

Det stämmer väl med det ryska målet om att erövra hela Donbass i östra Ukraina och kusten ner mot och över Krim. I de erövrade städerna, som Cherson och Mariupol, förses invånare med ryska pass, valutan byts mot rubel, telefonnummer blir ryska, ukrainska skyltar tas ner, skolor tvingas övergå till rysk skolplan och ryssarna kör in mobila storskärmar visar ryska propagandanyheter. Det är fascism, stalinism, putinism – välj vad ni vill – på riktigt.

USA, Storbritannien, Polen och de baltiska staterna har i hög grad ställt upp för Ukraina. Tyskland och Frankrike, genom förbundskansler Olaf Scholz och president Emmanuel Macron har ägnat mycket tid åt att tala med förbrytaren, istället för att ge Ukraina allt vapenstöd för att besegra den fascistiska/stalinistiska/putinistiska fienden.

Det enda bindande löftet väst har gett är däremot att inte gå in med trupper, Joe Biden har varit tydlig från start att försvaret av varje tum gäller Nato. USA vill inte ge sig in direkt i ett nytt storkrig och definitivt inte mot Ryssland. Det är också ett val som historikern får utvärdera.

Att kriget måste sluta är alla frihetsälskare överens om. Men vill man ha frihet måste dess fiender besegras, det går inte att förhandla bort andras frihet, om det är diplomati då är ”diplomati” undergivenhet.

Putin har inget ansikte att rädda, som president Macron och förbundskansler Scholz hävdar. Människor har ansikten och det finns inget mänskligt i Putins krig. De två europeiska ledarna har ett uppdrag och det är att se till att Ukraina vinner, att friheten vinner, att Europa vinner. Det kravet kan ställas också på Sverige. Men Tyskland och Frankrike har kraften, den militära kapaciteten och de ekonomiska resurserna, att bistå Ukraina på allvar. Tyskland borde ha lärt sig av sin historia att passivitet är tyranneriets bästa vän. Få fransmän skulle förmodligen erkänna det, fransmännen borde ha lärt sig detsamma.

Petter BirgerssonSkicka e-post