Partierna odlar rutten kultur
Med vad som i juridikens värld skulle kunna kallas brottsprovokation lyckades TV4:s Kalla Fakta få alla riksdagspartier utom Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att snabbt nappa på att ta emot en större summa pengar från en givare som ville ha garanterad anonymitet. Det är något som strider mot tanken i nuvarande regelverk, även om det går att runda med kreativa lösningar. Just det erbjöd partierna, tjänstvilligt. För Liberalernas och Socialdemokraternas del har det lett till att två personer har fått lämna sina tjänster, sedan de aktivt föreslagit ett slags bulvanupplägg för att pengarna skulle komma partierna tillgodo.
Det hela hanteras av partierna som en fråga om personliga brister i omdöme. De som får gå får ta på sig allt ansvar och organisationerna i övrigt tror sig därmed ha gjort sitt. Som det brukar vara när politiker på något sätt bryter, rundar eller utnyttjar regelverk för egna förmåner. Eller som i detta fall – för pengar till partiet.
Tyvärr måste man fråga sig om det duger med att förklara att enskilda personer gör något oövertänkt. Någonstans sätts också organisationers kultur. Enskilda människors moral kan vara svår att påverka. Men från toppen går det över tid att påverka hur enskilda inom organisationen agerar, åtminstone när de sitter under organisationens paraply. I detta fall är det också, efter vad som framkommit, partierna som var tänkta att gynnas, inte de enskilda tjänstemännen.
På vilket sätt det ska vara tillåtet att finansiera partiers eller enskildas valkampanjer är svår fråga. Klart är att alla system har nackdelar. I Sverige skiljer sig förutsättningarna åt rejält, även bortsett från det skattefinansierade presstödet. Socialdemokraterna har en väldokumenterad försörjningsapparat, från LO till lotteriverksamheten. Centerpartiet sålde sin tidningsrörelse i rätt tid till högt pris och fick en kassa som bräcker det flesta partier i världen. Därför kanske det inte är konstigt att fattiga partier som Liberalerna försöker hitta vägar runt regelverk som alla har varit eniga om. Det är, som det brukar heta, en förklaring men ingen ursäkt.
Reportaget visar att partierna inte har haft tillräckligt starka formella regelverk och/eller en svag informell kultur. Det är illavarslande, men tyvärr inte överraskande. Flera av dagens ministrar var på ett eller annat sätt delaktiga när ungdomsförbundet SSU avslöjades med att manipulera medlemsantalet för att få ut bidrag (SvD 15/6 2005). Nuvarande socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi lämnade ordförandeposten i SSU 2005 bland annat till följd av det (SVT 11/4 2005).
Det är långt ifrån enbart Socialdemokraterna som fuskat med bland annat medlemskapsredovisning i ungdomsförbunden genom åren. Så sent som 2017 avslöjades ett omfattande fusk med medlemsregistrering hos Moderaternas ungdomsförbund, då en lokal representant i Sundsvall skrev in ett stort antal medlemmar utan att ungdomarna själva ska ha varit medvetna om det.
Fusk och handlingar i gråzonen hos partier handlar inte enbart om att förtroendet för det politiska systemet skadas. Det säger något om vilken riktning samhället i stort är på väg att ta. Ska Sverige vara ett land där vi offentligt säger rätt saker, där regleringar är hårda om vad man får göra, där skatterna är på konfiskationsnivåer och den moraliska svansföringen är hög när någon lyssnar, men där det under den putsade ytan går ut på att runda regler, att komma undan skatter och att utnyttja system för att tillskansa sig så mycket bidrag man bara kan?
Det är ingen bra kultur, det är korruptionens grogrund och kännemärke.
