Parodi i riksdagen
Björn Söder blev i går vald till riksdagens andre vice talman. En utnämning som i vanliga fall inte röner någon uppmärksamhet. Men Sverigedemokraternas tidigare partisekreterare är inte vem som helst. Gamla citat från Söder och bilder på honom i tvivelaktigt sällskap cirkulerade på sociala medier i går. I samband med Pridefestivalen i Stockholm 2007 jämförde Söder homosexualitet och pedofili på partiorganet SD-kurirens sajt: ”Däremot kanske man kan säga att homosexualitet är naturligt eftersom det förekommer i naturen, men med det resonemanget skulle även pedofili vara naturligt, vilket jag knappast håller med om.”
Denne Söder kan nu alltså komma att leda riksdagens arbete när ordinarie och förste vice talman är frånvarande eller tar en paus under långa riksdagssessioner. Han kommer att ingå i presidiet tillsammans med talmannen och de två övriga vice talmännen.
Söder valdes genom en lång procedur i tre omgångar av slutna omröstningar, efter att Vänsterpartiet begärt det. Allt är reglerat i riksdagsordningen, men var ändå något skänkte ett löjets skimmer över riksdagskammaren. Att de flesta ledamöterna röstade blankt är förståeligt, att aktivt rösta ja till Björn Söder bär emot. Men frågan är om politikerna är medvetna om vem som gynnas av det. Sannolikheten är stor att SD vinner ytterligare mark på dylika övningar. SD-ledamöter gavs i alla fall chansen att briljera i konsten att förklara att de andra partierna brister i sin tillämpning av demokratiska principer.
Det är inte självklart att SD skulle få posten som andre vice talman. Någon grundlagsrätt finns inte för det, det handlar om utarbetad praxis. Och både 2006 och 2010 utsågs talmannen Per Westerberg (M) genom sluten omröstning, då regering och opposition inte kunde enas om posternas fördelning. Talmansämbetet har politiserats på ett olyckligt sätt. Praxis talar dock för att det var det demokratiskt riktiga att utse SD:s representant till andre vice talman, även om just valet av Björn Söder är allt annat än tilltalande.
Formen med sluten omröstning är i sig demokratisk märklig, då väljarna inte kan syna riksdagsledamöternas agerande. En modernisering av riksdagsordningen vore på sin plats. Öppen röstning bör gälla i folkvalda församlingar.
Att förhålla sig till Sverigedemokraterna är övriga riksdagspolitikers huvudvärk sedan fyra år tillbaka. Den huvudvärken kommer inte att släppa under denna mandatperiod, och mycket lite talar för att den kommer att försvinna om fyra år. Gårdagens medicin lär i alla fall inte ha avsedd effekt vad gäller den saken.
