Oviljan att sanera är rena rama grekiskan

Slår sönder bankfönster och sätter eld på brödboden? Nej, inte om hon har minsta hopp om comeback. Det är inte ett kreativt sätt att möta framtiden på. Snarare försvårar det varje lösning att reagera med våld och trots i stället för att ta konsekvenserna av sitt eget handlande.

Det ska verklighetsfrämmande upploppsromantiker till för att tro att Grekland ska kunna resa sig genom att vägra sanera sina offentliga finanser. Ska sanningen fram är nog de flesta demonstranter i Aten ytterst medvetna om detta. Men allt för många får näring till sin skepsis från populistiska politiker. Under söndagskvällens utdragna debatt i Greklands parlament om det senaste åtstramningspaketet vägrade många kritiker ens att följa talmannens instruktioner. Satte sig på tvären bara för att det finns en politisk vinst i att spela på den folkliga vreden. Redan i april kan det bli nyval.

Nu vann regeringens linje ändå. Långivarnas krav accepteras.

Det är framtidsinriktat, ett sätt att se krisen som en möjlighet. Den grekiska statsapparaten har, med den politiska ledningens goda minne, i alltför många år blundat för korruption, fiffel och ekonomiskt lättsinne. Avslöjad med fingrarna i syltburken har det skönmålats och givits en rad tomma löften. Nu försöker regeringen Papademos göra något åt det.

Valdis Dombrovskis har suttit i Lucas Papademos sits. När han tog över som premiärminister i Lettland 2009 låg landets ekonomi i spillror. Nödlån från EU, IMF och Sverige gavs med krav på utgiftsminskningar och skattehöjningar. ”Vi gjorde vad som behövdes”, berättar Dombrovskis i en DN-intervju (13/2). Social oro följde, men inte en politisk populism av det slag vi kan se i Grekland. Nu är den lettiska budgeten stabil. Siktet är inställt på att införa euron som valuta 2014.

Vänsterpartiledaren, EU- och euromotståndaren Jonas Sjöstedt är en av dem som gärna utmålar Greklands kris som EU:s ansvar. Kraven på åtstramningar beskrivs som om Grekland är satt under förmyndarskap, berövat sin nationella självständighet.

Det är till att vara slarvig med definitionerna.

De grekiska politikerna har ansvar för Grekland. Det var deras beslut att skuldsätta landet upp över öronen och fuska med statistiken. Det är deras beslut att vidta de åtgärder som nu krävs för att återställa förtroendet.

Långivarnas mål är inte att överta styret av den skuldsatta staten, utan att säkra sina tillgångar. Det finns ett ömsesidigt beroende, som kräver att bägge sidor tar ansvar.

Slå sönder fönster är möjligtvis bra för BNP-tillväxten, men inte för ett skapa en förtroendefull relation till omvärlden – eller framtiden.