Ovälkomna partier
Att den politiska spänningen stiger under ett valår är naturligt. Det ökar pressen på landets skolor att ta emot politiska partier. De ska välkomnas så att eleverna får ta del av det demokratiska samtalet.
Men tar en skola emot politiska partier för att bedriva opinionsbildning måste alla partier behandlas lika. Det förtydligandet från Skolverket har de senaste veckorna skapat mycket debatt. Scenariot är inte omöjligt att förutse, att Svenskarnas parti måste släppas in på skolor där de kan propagera för sin nazistiska ideologi.
Som en arena för politiska åsikter skiljer sig skolan från det omkringliggande samhället. Den långtgående yttrandefriheten som ger alla rätt att uttrycka sina åsikter gäller inte på samma sätt på en skola. Det är rektor som beslutar om vem som ska ha tillträde. Beslutar en skolledare att säga nej till politiska partier gäller det för alla partier. Omvänt kan inte en skola neka ett enskilt parti om andra partier tidigare fått komma.
Det är här det uppstår problem, att det inte på grund av ett partis ideologi går att neka det tillträde till en skola. I alla fall inte enligt den tolkning som Skolverkets chefsjurist gör av den så kallade objektivitetsprincipen som innebär att alla ska behandlas lika.
Därför vill Lärarförbundet, som organiserar en stor del av landets lärare, att alla skolor tills vidare stoppar partibesök. Det skriver förbundets ordförande Eva-Lis Sirén på DN Debatt (27/5).
Det är den enda möjligheten så länge lagen inte ändras, menar Sirén. Men det är att välja den enkla lösningen på ett svårt problem. Att stänga ute alla partier är på sikt inte hållbart för en skola som har att utbilda framtidens samhällsmedborgare.
Däremot har Eva-Lis Sirén rätt i att skolledarna måste få ”möjlighet att avvisa partier som inte delar den värdegrund som slås fast i Skollagen och läroplanen”.
Här finns det en konflikt som måste lösas, mellan kravet på att alla partier ska behandlas lika och att förmedla innehållet i Skollagen och läroplanen.
En rektor bestämmer över skolans område och har det yttersta ansvaret för ordningen. Det innebär att ett parti kan nekas tillträde med hänvisning till säkerheten. Men det är fel att hänvisa till störande av ordningen för att säga nej till nazististiska partier. De är inte välkomna till skolorna på grund av sin ideologi. Svenskarnas parti förespråkar rasbiologi och utmålar invandrare som ett hot mot Sverige. Att förmedla det budskapet i en skola kan aldrig rättfärdigas i ett demokratiskt land.
Givetvis finns här problem med att klargöra var gränsen går. Att säga nej till Sverigedemokraterna är inte möjligt med samma argument. SD är invalt i riksdagen och står numera inte på samma odemokratiska grund som tidigare. Att tycka illa om ett parti är inte en grund för att neka dem tillträde till en skola.
Skolan är en spegel av samhället och många lärare har fått uppleva elever som är främlingsfientliga. Därför är det viktigt att skolan aldrig viker från ansvaret att lära ut alla människors lika värde. Men det uppdraget garanteras inte av en chefsjurist som sitter i Skolverkets lokaler i Stockholm utan i klassrummen på landets alla skolor.
Det är lärarna och rektorerna som har det yttersta ansvaret att varje elev oavsett ålder, bakgrund och bostadsort får en skolgång som leder till att de kan utvecklas till ansvarskännande samhällsmedborgare som kan fatta egna informerade beslut.
I valet mellan objektivitetsprincipen och att följa skolans läroplan borde svaret vara givet. Därför krävs det en ändring av lagen så att skolorna på rätt grund kan säga nej till antidemokratiska partier.
