Ordning i klassen

När vuxenvärlden inte förmår skapa arbetsro får eleverna försöka utestänga oljudet. Eventuella budskap från läraren riskerar naturligtvis försvinna samtidigt.

I den svenska skoldebatten har under många år funnits ett antal värdeord som sällan diskuterats i sak eller ifrågasatts.

Katederundervisning är ett av dessa, och används för att signalera ett slags bakåtsträvande kadaverdisciplin. Motsatsen tycks vara det kreativa och lustfyllda lärandet.

Den faktiska betydelsen av ordet kate­derundervisning, att läraren står eller sitter framför eleverna och undervisar, har gått förlorad på vägen. Begreppet uttalas och används närmast som liktydigt med en rotting- och skamvråskola.

På måndagen presenterade utbildningsminister Jan Björklund (FP) den nya läroplanen för grundskolan. Blir det mer katederundervisning? undrade en journalist på pressträffen. Valet av pedagogisk metod är en fråga för lärarna, men eget kunskapsinhämtande är problematiskt för svaga elever, argumenterade Björklund lite vagt.

Till slut, efter viss tvekan kom svaret: Ja, det behövs mer lärarledd kateder­undervisning.

Det är kännetecknande för hur märklig svensk skoldebatt är, att en lärares muntliga berättande för en grupp elever blivit närmast tabu­belagt.

Jan Björklund kommer säkert kritiseras för att han ”förespråkar katederundervisning”. Men skoldebatten kan bara vinnas om man ibland vågar slakta heliga kor.

På det stora hela är den nya läroplanen ett steg i rätt riktning.

Färre och tydligare kunskapsmål, nationellt fastslaget centralt innehåll i respektive ämne – det är till och med flera steg i rätt riktning. För godkänt i svenska i årskurs nio har antalet mål minskats från 40 till 20 kunskapskrav, i matematik går man från 70 mål till 30 kunskapskrav. Syftet är närmast banalt i sin självklarhet – att elever, lärare och föräldrar ska kunna förstå skolans förväntningar. Och ja, nuvarande läroplan är faktiskt så luddigt formulerad att begripliga krav är en nyhet.

Utbildningsministern vill egentligen återförstatliga skolan. Den sortens organisatoriska förändringar har en tendens att kosta mer än de smakar. Nu ligger huvudmannaskapet kvar hos kommunerna, men resultatet blir till stor del detsamma. Nationellt likvärdig undervisning, med innehåll och kunskapskrav som regleras centralt.

För väl utfört politiskt hantverk förtjänar Jan Björklund ett högt betyg. Men om eleverna ska kunna tillgodogöra sig allt man planerat för dem krävs också arbetsro i klassrummen. Dit är det en bra bit kvar, dessvärre. Och en stor del av ansvaret ligger på enskilda rektorer och deras arbetsgivare kommunerna.