Karin Pihl: Om vården krisar nu – hur blir det då om det blir krig?
Svenskarna ska förbereda sig för krig. Det sa överbefälhavare Micael Bydén under den årliga försvarskonferensen i Sälen. Rysslands anfall mot Ukraina har drastiskt förändrat säkerhetsläget i Europa, och trots att det inte finns någon akut hotbild mot Sverige måste vi alla vara mentalt medvetna om vad ett krig skulle innebära.
Mentalt förberedda medborgare är av största vikt för landets försvarsförmåga. Men det gäller även staten. Det innebär, precis som ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin påpekat, att myndighetschefer och lokalpolitiker måste veta vad de ska göra i ett krisläge. Vem som ska samordna med vem och hur.
Men det innebär också att det måste ske ett mentalt skifte i svensk politik. Systembrister måste betraktas som de samhällshot de är och inte som irritationsmoment som folkvalda eventuellt förlorar valet på.
För om centrala delar av samhällets grundläggande funktioner har problem när det är fred… Hur blir det då om det blir krig?
Ta sjukvården, som redan i dag befinner sig under press. Väntetiderna på landets akutmottagningar fortsätter att öka. I snitt får enbart sex av tio patienter på akuten en bedömning inom en timme. Likaså växer köerna till operation (Läkartidningen 20/9).
Vården har inte hämtat sig efter pandemin, och det blir inte bättre av de nedskärningar som många regioner tvingas göra i spåren av den ekonomiska krisen med hög inflation och utebliven tillväxt. Personalstyrkor bantas och de läkare och sjuksköterskor som är kvar får det ännu tuffare. På många håll i den svenska vårdapparaten finns ingen luft i systemet alls.
Om det råder brist på vårdplatser i ett normalläge kan man fråga sig vad som skulle ske i ett läge där behovet av akutvård ökar drastiskt.
Samma fråga kan man ställa sig angående läkemedelsförsörjningen.
Under hela fjolåret har det larmats om restnoterade läkemedel. I tidskriften Svensk Farmaci menade apotekaren Denice Kidd i fjol att bristen är alarmerande och ”på väg att bli ett välfärdsproblem”. (Uppdatering, i en tidigare version stod att organisationen Svensk Farmaci, stod bakom citatet. Svensk Farmaci är förbundet Sveriges Farmaceuters redaktionellt fristående tidskrift)
Om patienter behöver åka runt från apotek till apotek för att få tag i många fall livsviktiga mediciner vill man knappt veta hur det skulle bli om Sverige skulle utsättas för ett militärt angrepp, då efterfrågan på exempelvis antibiotika dessutom kommer att öka.
I dag bygger läkemedelsförsörjningen på slimmade “just-in-time”-leveranser. Det är dyrt att hålla stora lager. Bryts en kugge i leveranskedjan – ett inte helt osannolikt scenario om det skulle bli krig – uppstår snabbt en akut situation.
Att befolkningen uppmanas att vara mentalt redo för att freden inte alltid kommer att vara en självklarhet är bra. Likaså är det helt nödvändigt att försvaret fortsatt rustas upp, och att regeringen tar ett samlat grepp kring de civila delarna av försvaret.
Men det räcker inte att utforma samordningsplaner och peka ut vem som har ansvar för vad. Samordning kan aldrig täcka upp för konkreta brister i verkligheten. Om Sverige ska fungera i ett riktigt krisläge måste Sverige fungera i fredstid.
