Olöst klimatekvation

Efter att snöovädret drog in över Skåne under söndagen är det svårt att tro att medeltemperaturen på jorden stiger. Men vad som händer lokalt säger inte mycket om det globala klimatet.

Där finns en av de största svårigheterna för att lösa framtidens klimatutmaningar, alla åtgärder måste ske på lokal nivå men samordnas globalt. Det är lättare sagt än gjort.

På lördagen avslutades FN:s stora klimatkonferens i Doha i Qatar efter två veckors samtal och förhandlingar mellan världens alla nationer.

Förhoppningarna var små på att klimatkonferensen skulle komma fram till ett bindande och avgörande avtal. Efter en sista natts förhandlingar kom ändå beskedet på lördagen att man enats om en förlängning av det gällande Kyotoprotokollet som skulle ha upphört vid årsskiftet. Det innebär att ett antal nationer, däribland EU:s 27 medlemsländer, åtagit sig att minska på sina utsläpp av koldioxid.

Trots det kan man inte kalla uppgörelsen för annat är urvattnad eftersom flera av de största utsläppsländerna sedan tidigare dragit sig ur Kyotoavtalet eller inte berörs av det. USA är ett av de länder som inte godkänt avtalet. Totalt omfattar det nya protokollet bara 15 procent av världens utsläpp

Det finns en rörande enighet inom vetenskapsvärlden att den ökande förbränningen av fossila bränslen leder till att medeltemperatur på jorden ökar och ett förändrat klimat. Vilken effekten av dessa klimatförändringar blir är svårt att förutse exakt. Men ingen kan tvivla på att många människor kommer att drabbas, antingen av ett mer extremt väder eller av att havs­nivåerna stiger.

Eftersom den globala användningen av fossila bränslen ständigt ökar måste det till kraftfulla åtgärder för att vända trenden och mildra effekterna av klimatförändringarna.

Därför är det bra att det finns en återkommande plattform för världens nationer att mötas.

Mötet i Doha var den 18:e klimatkonferensen i FN:s regi. Resultatet av årets konferens blev alltså att man förlängde det nuvarande Kyotoprotokollet till år 2020. Men det räcker inte.

I Kyotoprotokollet är utvecklingsländerna undantagna kraven på minskade utsläpp. Det finns en poäng i att de rikaste länderna, de som faktiskt släpper ut mest, också gör mest för att minska sina koldioxidutsläpp. Ändå är det märkligt att de två jättenationerna Kina och Indien räknas som u-länder och därmed inte omfattas av Kyotoavtalet. På längre sikt är det givetvis ohållbart eftersom både Kina och Indien i snabb takt nu ökar sina utsläpp.

FN:s årliga klimatkonferenser är troligen helt nödvändiga för att upprätthålla en tro på att framtidens klimatutmaningar kan lösas. Men man kan konstatera att mötena långt ifrån är tillräckliga. Det behövs mer långtgående åtgärder för att världens nationer ska kunna vända trenden med ökade koldioxidutsläpp.

Det är en svår och mycket komplex klimat­ekvation som måste lösas. Efter mötet i Doha är lösningen fortfarande mycket avlägsen.