Martin Tunström: Oktoberfest eller baksmälla för Bayerns kristdemokrater?

En fråga är vilken väg EU:s viktigaste politiska kraft, den tyska kristdemokratin, väljer post Merkel. Den tyska kristdemokratin förenade Västtyskland efter kriget och lyckades tona ned historiska motsättningar mellan katoliker och protestanter innan partiet spelade en avgörande roll i bygget av det europeiska huset och återföreningen av Tyskland.

Inte för inte har Tyskland av vänstern ibland kallats för en ”CDU-stat”. Och som starkast är den tyska kristdemokratin i katolskt dominerade Bayern. Där har det regionala CSU - kristlig sociala unionen styrt oftast med egen majoritet och till och med fått över 60 procent i val.

I Bayern sitter identiteten mer i regionen än i förbundslandet. Man är bayrare före det att man är tysk och CSU regionala särprägel har bidragit till partiets historiska framgångar. Under CSU:s mest dominerande era sades det ofta i ölhallarna att Münchens stora tidning – liberala Süddeutsche Zeitung – utgjorde den enda egentliga oppositionen mot makten i förbundslandet.

Men de europeiska politiska trenderna når också till Bayern. Ett resultat under 50 procent för CSU sågs länge som en katastrof, men i det förra valet fick partiet 37 procent av väljarna.

Väljarna i Bayern blir allt mer rörliga, precis som i övriga Europa, och historisk makt ger inte längre med automatik stöd hos en ny generation väljare.

De gröna som nådde framgångar i en delstat känd för både BMW och Audi i tidigare val är nu helt utanför strålkastarljuset. Istället utmanas nu CSU:s Markus Söder av ett konservativt högerparti med populistiska inslag – Fria väljare – samt de nationalistiska extremisterna i Alternativ för Tyskland (AFD). De har alpvind i seglen när invandringen är den fråga som väljarna anser vara viktigast.

Bayerns politiska kultur är samtidigt komplex. I Sverige omnämns ofta CSU som mer konservativt och mer höger än systerpartiet CDU som ställer upp i övriga Tyskland.

Den bayerska ”högern” rymmer samtidigt ett starkt historiskt arv av kamp mot främlingsfientlighet och fascism. I landsbygdens katolska byar var motståndet mot de totalitära idéerna starkt under 1930-talet. Det finns ett regionalt arv av tolerans och solidaritetsvärderingar, markerat av s som i sociala i partinamnet, och det är ingen slump att CSU-ledaren och den sittande regeringschefen Markus Söder är betydligt hårdare i sin fördömanden av AFD än kristdemokratiska politiker i andra förbundsländer.

I kampen mot AFD hänvisas det återkommande till den legendariska CSU-ledaren Franz Josef Strauss som varit död i 35 år.

”Vi vill inte ha något att göra med högerradikala dårar och extremister” står det på valaffischer prydda med Strauss ansikte, medan Söder fyller i att det ”inte ska finnas någon borgmästare från AFD i Bayern”.

Kampanjen ska ses mot bakgrund av en kamp om historien mellan partierna. Både AFD och Fria väljare har sökt ”kidnappa” Strauss och göra honom till sin egen. CSU anklagas för att ha förlorat sin själ. Och för att partiet inte längre talar som Strauss.

Det ser dock ut att bli CSU:s koalitionspartner, det konservativa högerpartiet Fria väljare som ser ut att ta röster från CSU. Paradoxalt nog gynnas partiet av ett avslöjande av att ledaren Hubert Aiwanger i tonåren ertappades med ett antisemitiskt flygblad under sin skolgång. Avslöjandet har paradoxalt nog ökat Aiwangers popularitet. Det har spårats till en viss trötthet på den ”tyska minneskulturen”, det återkommande understrykandet av Naziregimens historiska brott.

Så kan en framgång för Fria Väljares också påverka den tyska kristdemokratins kommande inriktning. En storseger för CSU:s Markus Söder skulle bana väg för honom till posten som den kristdemokratiska kanslerkandidat i nästa förbundsdagsval. En fortsatt oktoberfest väntar därmed.