Nytt politiskt landskap i Danmark
Uppgiften om att Dansk Folkepartis ordförande och grundare Pia Kjærsgaard lämnar sin post kom enligt danska, politiska kommentatorer oväntat, men påstås ha förberetts under sju månaders tid. Det var en till synes samlad Kjærsgaard som under presskonferensen på onsdagen både förklarade sig och pekade ut sin efterträdare: ”Det ligger i korten” att det ska bli gruppledaren Kristian Thulesen Dahl som tar vid, sa hon. ”Den politiska linjen ligger fast”, sa han – kronprins sedan länge.
Kjærsgaard blir kvar i DF som ideologisk grindvakt. Ska värna de, som hon kallar, unika ”danska værdiers” överlägsenhet på alla plan, trots att hon alltid har haft svårt för att slå fast på vilket sätt de skiljer sig från andra demokratiska västländers.
Som närmast enväldig ledare av Dansk Folkeparti, som Kjærsgaard grundade 1995 efter att ha brutit med Mogens Glistrups Fremskridtspartiet, har hon genom att styra partiet med järnhand varit en maktfaktor i dansk politik. I synen på välfärdsstaten och skatterna är partiet närmast socialdemokratiskt, men har med rollen som vågmästarparti 2001–2011 kunnat påverka Venstre- och Konservative- regeringarna orimligt mycket och fått genomslag för sina hjärtefrågor: begränsningar av invandringen och bevarande av danskheten. Multikulturalismen, ”de fremmede”, skrämmer Kjærsgaard. ”Vi litar. Speciellt på danskar”, som DF säger.
Rädslan förvandlade DF från ett marginellt missnöjesparti till ett parti i maktens mitt.
Inte konstigt att Sverigedemokraterna ser upp till DF, trots partiernas skilda historier. SD har sina rötter i nazismen, DF har sina i skattekverulans och populistisk invandringskritik. Men SD har ändå velat åka snålskjuts på Kjærsgaards person, och lyckades vid ett valmöte i Höganäs inför valet 2010. Då ställde hon upp enbart därför att Mona Sahlin (S) hade varnat för att Sverige skulle kunna bli som Danmark om SD kom in i riksdagen. Kjærsgaards budskap var att svenskar inte ska lägga sig i dansk politik, vilket hon framförde genom att lägga sig i svensk.
Valnederlaget i september, då DF minskade i väljarstöd från 13,9 till 12,3 procent, innebar att Kjærsgaard förlorade allt inflytande. Tidigare kunde DF från sin position som vågmästare styra regeringens invandringspolitik i en antiliberal riktning, vulgarisera och förråa debatten om den och stå i opposition mot beslut man ogillade. Nu är DF maktlöst och därmed mer likt SD.
Dansk Folkeparti lär inte gå opåverkat ur partiledarskiftet. Kristian Thulesen Dahl, ensamvargen och ”det politiska djuret” som han själv har kallat sig, sänder andra signaler än Pia Kjærsgaard. Han är politisk strateg och har varit politiskt engagerad sedan 12–13 års ålder. Hon har karisma.
Under valrörelsens slutspurt för ett år sedan hanterades DF på ett annat sätt än tidigare av övriga danska partier. Man fick aldrig riktigt upp ”udlændingepolitiken” på agendan.
Danmark kan mycket väl vara på väg att bli lite mer som Sverige.
Det vore ”yndigt”.
