Nu krävs samling för skånsk ström
Industrin i norra Sverige larmar om sitt framtida behov av elektricitet. Blir drömmen om hybrit och koldioxidfritt stål verklighet kommer södra Sverige inte längre kunna räkna med att överföring från norr ska bidra till att lösa elfrågan i söder. Hela söndagens Agenda ägnades åt den kommande elförbrukningen i norr. Räkna med att industrierna där – med statliga LKAB som en stor aktör – kommer att lägga in högsta växeln för att staten och regeringen ska tillfredsställa deras önskemål.
När nu elproduktionen – och arbetskraftsbehovet – i norr diskuteras får inte södra Sverige glömmas bort. Det låter emellanåt som att det är i norr Sveriges framtid finns. Som att det inte finns tillväxtbranscher och massor av företag i behov av el till konkurrenskraftiga priser i Skåne. Som om investeringar i söder i framtiden kommer att bli mindre viktiga.
Alla hushåll och elintensiva företag i söder har redan fått erfara extremt höga priser. Investeringar har hotats och kommer att hotas. Här gäller det för regionala industriföreträdare, medier, medborgare och politiker att vara på tårna. Det är utvecklingen i söder som står på spel.
Skåne är en tätbefolkad del av Sverige med närhet till marknader, forskningsmiljöer, universitet, utländska städer och företag på ett sätt som saknas i norr. Om tillväxten i söder skulle hamna på efterkälken kommer Skåne – och hela Sverige – att skadas, rejält. Därför krävs samling nu.
Tyvärr har elförsörjningen i Skåne över tid urholkats på ett osedvanligt oansvarigt sätt. Hanteringen av Öresundsverket var ett slutligt(?) bottennapp. Under hela tiden har konsumenterna i söder ålagts att betala dryga flaskhalsavgifter. Det har varit både piskslag och salt i såren.
Skåne och övriga södra Sverige hade lätt kunnat vara både självförsörjande på el och en stor exportör – under alla väderomständigheter. En medveten fortsatt satsning på kärnkraftsteknik, där gamla reaktorer inte bara hade underhållits och uppgraderats utan också parallellt fått sällskap av nya, hade satt södra Sverige i en helt annan position när det kommer till egenförsörjning av elektrisk kraft.
Istället agerade regering efter regering tvärtom. Inte enbart genom avveckling. Det som kallades tankeförbudet gjorde att Sverige tappade kompetens och forskning på området – Sverige skulle ju inte bygga några nya reaktorer. Det är ett kompetenstapp vi lever med i dag och som kommer att vara mycket svårt att återskapa, även om det är nödvändigt.
Att Sverige måste fortsätta att ställa om från fossila bränslen råder det ingen tvekan om. Skälen är flera. Att det är en ändlig resurs med stor miljöpåverkan är bara en. En minst lika viktig är den säkerhetsmässiga aspekten. Att göra sig beroende av skurkstater har ett för högt pris. De som inte förstod det tidigare bör ha förstått det nu,.
Södra Sverige och Europa hade haft en annan helt annan motståndskraft och kommit betydligt längre i omställningen från fossila bränslen om det inte hade varit för dessa grava politiska misstag.
Konsekvenserna av decennier med korkad politik är så svåra att de inte kan återställas på ett par år. Elstöden är ett allvarligt symptom på en underliggande sjukdom, inte något botemedel. Men det gör det desto viktigare att Skåne och södra Sverige samlar sig för att se till att återupprätta och förstärka denna väsentliga infrastruktur.
När det gäller kampen om vilka kraftslag som ska gälla är det hög tid att komma upp ur skyttegravarna. Kärnkraften fick en peststatus som den inte förtjänade medan andra kraftslag fick en helig stämpel som gröna.
Den uppgraderade elektrifieringen av Sverige kommer att behöva en genomgripande plan som ska hålla från norr till söder. Den måste ta hänsyn till alla aspekter med avvägningar när det kommer till beroende av andra stater, närmiljö, socialt ansvar, säkerhet och klimatfrågor.
Vindkraft och solkraft har fördelar i att det går snabbt att installera. Nackdelar kommer i form av att det är väderberoende, kräver lagring och förfular kustmiljöer. Det kan motverkas med bättre batteriteknik och med att boende längs kusten kompenseras med garanterade lägre priser.
Det mest underskattade hotet är att Kina är en dominerande aktör både när det gäller tillverkning och ägande av solkraft och vindkraft. Det är precis motsatsen till det oberoende som Sverige behöver.
Kärnkraftens olika sidor har tröskats genom de senaste decennierna, tyvärr med i hög grad ensidigt fokus. Med nordiskt och europeiskt samarbete ökar förutsättningarna att få modern kärnkraft på plats.
Klart är att södra Sverige kommer att vara i stort behov av tillförlitlig och tämligen billig el. Annars förlorar hela landsänden konkurrenskraft. Därför måste det till en stark samling av aktörer som slåss för Skånes och de övriga sydliga landskapens elförsörjning.
