Nu börjar allvaret för Sverige

Det är en brutal sågning av idén om att bilaterala avtal – avtal direkt med olika länder – skyddar Sverige bäst. EU kan inte heller uppfylla den funktionen konstateras det: ”Det är uppenbart att det saknas politisk vilja bland medlemsstaterna att utveckla ett kollektivt försvar inom EU.”

Försvarsminister Peter Hultqvists tidigare koncept är därmed kastat överbord. I analysen finner regeringen dock förklaringen till sin omvändning i att den fullskaliga Ukrainainvasionen ”är av ett slag och omfång som Europa inte upplevt sedan andra världskriget”. Socialdemokraterna fattar i helgen sitt formella beslut om att stödja Natomedlemskap. Inte ens de tveksamma skånska Socialdemokraterna lär kunna ändra på det.

Endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet vänder sig emot slutsatserna om Nato i analysen. Vänsterpartiet gör det med den avslöjande formuleringen om att ”Ryssland och Nato riskerar att bidra till en ökad tilltro till kärnvapnens avskräckande förmåga med upprustning och terrorbalans som följd.” Avslöjande därför att försvarsalliansen Nato, med fristående medlemsländer, likställs med en aggressiv stat med stor militär kapacitet som för ett erövrings- och utplåningskrig mot ett annat land.

Eftersom Sverige och Finland har stämplats av Ryssland som ovänligt sinnade kommer vägen in i Nato att kantas av ryska försök att störa den fortsatta processen. Politiska påtryckningar kan komma direkt uttalat eller via ombud. Militära provokationer som kränkning av luftrum eller liknande kan väntas. Störningar mot digital och annan infrastruktur ligger i farans riktning. För att möta det krävs beredskap hos regering, myndigheter, företag och privatpersoner.

Det största konkreta hindret för svenskt och finskt medlemskap är Turkiet. President Tayyip Erdogan har uttalat sig negativt till ett svenskt och finländskt medlemskap, med hänvisning till att terroristorganisationer huserar här. Ett misstag lika stort som att Grekland släpptes in i Nato ska Erdogan ha yttrat, enligt Reuters.

Erdogans auktoritära styre, den kurdiska frågan och Turkiets dubiösa förhållandet till Ryssland går inte att bortse från. Något som också yttrar sig i Ukraina-kriget. Det gasberoende Turkiet införde inte sanktioner mot Ryssland och har försökt inta en medlarroll. Samtidigt slöt Erdogan veckan före invasionen ett handelsavtal med Zelenskyj och turkiska drönare har haft en avgörande roll för Ukraina i försvaret mot Ryssland (Utrikespolitiska institutet).

Vad det betyder för den fortsatta anslutningsprocessen för Sveriges och Finlands del är mer osäkert, det kan ses som ett förhandlingsutspel från Erdogan sida.

Den regering som ska föra in Sverige i Nato och sedan fullfölja åtagandena kommer att ha ett styvt jobb. Det förefaller direkt olämpligt att Vänsterpartiet är involverat i ett sådant arbete. Miljöpartiet – om det klarar sig kvar i riksdagen – blir också knepigt att hantera för en kommande regering som ska förhandla villkoren för en Nato-anslutning. Även om Sverigedemokraterna ändrat sig om Nato-frågan är det fortsatt besvärligt för en regering att förhålla sig till dem i säkerhetspolitiska frågor.

Någon utdragen regeringsbildningsprocess är knappast heller lämpligt i rådande situation. Här måste de politiska ledarna redan innan valet göra sig beredda på att det inrikespolitiska spelet efter valet får ta större hänsyn till en akut omvärldssituation. Inte heller en regering med Socialdemokraterna och Moderaterna bör uteslutas i ett sådant läge.