Normans planekonomi

Det är sista budet, det är nu eller aldrig. På måndagen kom beskedet att flygbolaget SAS får nya lån på 3,5 miljarder kronor. Men lånen är villkorade. SAS måste nu genomföra ett omfattande sparpaket och anta en ny affärsplan. Därmed undviks en konkurs för det skandinaviska flygbolaget, men nu tryter också tålamodet hos ägarna. Får inte SAS luft under vingarna finns det ingen framtid för företaget.

Under helgen har det arbetats intensivt på regeringskansliet. Finansmarknadsminister Peter Norman (M) hade en aktiv roll i att få ihop räddningsplanen för SAS. Bakgrunden är att flera långivare börja få kalla fötter och inte ville förlänga sina lån till det krisande flygbolaget. Lösningen blev att Norman under helgen kontaktade bankerna för att tillsammans med norska och danska staten nå en överenskommelse om att förlänga lånen till den 31 mars 2015.

SAS har alltså fram till dess på sig att klara ekonomin på egen hand. För detta lär bli den sista gången man räddar bolaget. Sedan 2009 har ägarna med svenska, norska och danska staten i spetsen gått in med 11 miljarder kronor vilket är långt mer än vad SAS är värt på börsen idag.

Det heter att svenska staten inte skjuter till några pengar utan går in med ett lånelöfte på nästan 750 miljoner kronor vilket är mer än vad statens aktier i SAS är värda. Men skulle flygbolaget gå i konkurs kan lånelöftet bli mycket dyrt. Alltså finns det en uppenbar risk för svenska skattebetalare.

Det är bråttom. Senast på söndag måste de tre skandinaviska parlamenten godkänna räddningsplanen. Nya kollektivavtal måste också slutas med facken som innebär sänkta löner för de anställda. Vidare besparingar ska ske genom att 800 personer sägs upp och flygbolagets marktjänst läggs ut på entreprenad.

Kravet att facken ska gå med på lönesänkningar är ett ultimatum, sådana är inte bra i en förhandling. Men facken måste inse fakta. Går man inte med på lönesänkningar är risken uppenbar att bolaget inte överlever och därmed förlorar de anställda också sina jobb.

I dagens hårda konkurrens inom flygbranschen krävs det ständig anpassning för att överleva. Om det så är olönsamma flyglinjer som måste läggas ner eller effektiviseringar av verksamheten som ska genomföras. SAS stora problem är dess historia. Det stora statliga ägandet har dämpat drivkrafterna för bolaget att bli konkurrenskraftigt. Att SAS dessutom har tre olika statliga storägare har inte gjort saken bättre.

Peter Norman var tydlig på måndagen, regeringens ambition är att hitta en ny ägare till SAS. I ett och ett halvt år har regeringen försökt att hitta en köpare utan att lyckas. Nu är det dags att trimma bolaget och sälja när bolaget blir lönsamt. Staten ska inte äga och driva flygbolag. Historien om SAS visar det med smärtsam tydlighet.