Nix Löfven, folks löner är inte ”Sveriges pengar”

När skatten sänks får människor behålla mer av sina egna inkomster – de vare sig tar eller får pengar från någon annan eller från ”Sverige”.

Skatten dras från personer som arbetar, producerar, bidrar, går upp på morgonen, kämpar, sliter, jobbar över och tar ansvar. Vi kanske har utbildat oss, startat företag och tagit risker. Vi har sannolikt haft hjärtklappning, investerat och fattat svåra beslut, tvingats hantera konflikter och lagt tid på att nätverka.

Vi är värda den ersättning vi får! Den summa som sätts in på kontot runt den 25:e är inte en liten veckopeng från ”Sveriges pengar” som delas ut så att vi kan få vara kungar i baren.

Tyckare från höger och vänster kan vara oense om skattenivåer och vad pengarna ska gå till, men låt oss aldrig acceptera att politiker tappar respekten för att de finns till för oss – inte tvärtom. När en statsminister börjar prata i termer av att enskilda människors pengar egentligen är statens ska vi fräsa ifrån. Han ska ödmjukt tacka oss för våra insättningar – inte förvänta sig vår tacksamhet. Nej, om nån ska skicka blommogram så är det han.

Löfven och socialdemokratin tycks för övrigt ha svårt med ekonomiska samband. I SVT:s partiledarutfrågning upprepade statsministern envist att skattesänkningar hotar välfärden: ”man kan inte både äta kakan och ha den” (21/8).

Men när Alliansen införde jobbskatteavdragen ökade antalet arbetade timmar, och det är ju så det blir mer att fördela; om fler får lön i stället för bidrag och dessutom jobbar mer blir det mer i skatteintäkter oavsett nivå. Rut-reformen var till exempel helt självfinansierad på lång sikt, och nationalekonomen Jacob Lundberg menade i en rapport att skatteintäkterna skulle öka med 10 miljarder kronor om man avskaffade den statliga inkomstskatten. Detta utifrån antaganden om att hur skattebetalarnas beteende skulle förändras, exempelvis att de skulle jobba fler timmar (Timbro 2016). En annan rapport visade han att statens intäkter skulle öka med 3,5 miljarder om värnskatten avskaffades, vilket motsvarar en självfinansieringsgrad på 193 procent.

Sannolikt handlar Löfvens ovilja att se sådana samband om att det är enklare att säga att välfärden ökar om ”de rika betalar mer” för det låter klatschigare på valaffischer – även om den enkla utsagan är lika tokig som att hävda att barn utvecklas till kor om man dricker mjölk avsedd för kalvar.

Men S verkar inte tänka varken på skattenivåers långsiktiga effekter eller på individens rätt till det hen själv tjänar. För dem är det ”Sveriges pengar” och då blir den som har högre inkomst än andra en skurk som tar från staten. Fast det egentligen är tvärtom...