Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Vad fred egentligen kostar
Det var länge grunden för svensk försvarspolitik. I försvarsförhandlingarna mellan partierna är när detta skrives inget klart. S säger nej till högre anslag. ÖB får spela popmusik i radio.
Försvarskostnaderna uppgår nu till cirka 1 procent av BNP. Är det mycket eller litet? Om vi ska komma med i Nato, vilket vore vår militära livräddning, måste kostnaden stiga till 2 procent.
Nu lite försvarsekonomi. Det kan underlätta läsningen, särskilt för dem som på grund av politiska uppdrag, exempelvis medlemskap i försvarsutskottet, sällan sysslar med sådana ämnen.
Försvarets andel av budgeten mäter hur mycket som går via staten. Det är ett grovt missvisande mått, och används därför alltid. Om vi istället gör en samhällsekonomisk försvarskalkyl får vi ett mått på hur mycket av landets totala resurser som går till försvaret. Detta är det rationella måttet, och används därför nästan aldrig.
Men det är det mått jag lärt mig.
Förr hade vi en stor värnpliktsarmé. Alla trodde att den var billig eftersom den inte drog några kostnader som gick över budgeten, annat än för skokräm och ammunition. Men det var fel. Den stora kostnaden låg i bortfall av produktion och investeringar när cirka 40 procent av varje årskull låg ett år i kasernerna. Men den kostnaden refererades aldrig i försvarsbudgeten – vars siffror därför blev grovt missvisande.
Från 1950-talet och fram till 1990 hade vi 29 brigader – en brigad består av 5 000 man och 1 000 fordon. Nu har vi två, varav en är övad.
Sedan 1990-talet har drygt 90 procent av armén lagts ned (Bertelman/Hirdman SvD 24/7). När Sovjet föll samman krävde Bengt Westerberg att försvarskostnaderna skulle sänkas. Han tänkte inte på att de enorma resurserna i Sovjet kunde användas för inbördeskrig – se Jugoslavien. Men han fick igenom sin vilja. Försvaret ombildades för internationella insatser, till exempel att skapa fred mellan de afrikanska diktatorer som då fått råd att föra krig tack vare det stora svenska biståndet. (Se Bengt G Nilsson: Sveriges afrikanska krig, Sthlm 2008.)
I samhällsekonomiska termer har vi den lägsta försvarskostnaden på 90 år. Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycker det är lagom.
Nu är värnplikten nästan borta. Några kallas in. Men det är inte rimligt att ha en särskild värnplikt. Om några få ska fullgöra den måste de ha en marknadsmässig lön. Det fyller två funktioner: dels blir det rättvist, för dem som ställer upp, dels ger lönerna en information om de faktiska kostnaderna till försvarspolitikerna – om de nu är intresserade av sådant. Men vem vet det?
Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.
