Petter Birgersson: Nils-Eric Sandberg: USA – angreppsmål och föredöme
Den här krönikan skriver jag 11 september. Det är en dag värd att minnas och uppmärksammas, långt mer än vad svenska media gjort.
Fyra amerikanska flygplan kapades av terrorister 11 september 2001. De skar halsen av besättningen, tog sig in i cockpiten, och styrde två av planen mot tornen i World Trade Center. 2996 amerikaner omkom.
Ytterligare två plan kapades. Ett flög in i Pentagon. Det fjärde skulle krascha mot Vita Huset, men några passagerare stoppade kaparna till priset av sina egna liv.
De reaktioner och intryck jag fick, av diskussioner och läsning, tydde på att de flesta i Europa inte förstod den amerikanska reaktionen. USA är världens starkaste militärmakt. Den angreps på så att säga egen mark första gången 7 december 1941 när Japan strax före kl 8 på morgonen anföll flottbasen Pearl Harbor, på Hawaii. 2 330 amerikanska soldater och sjömän dödades. Det utlöste en enorm amerikansk reaktion som – via bland annat slaget vid Midway – ledde till att USA knäckte Japan.
Men 11 september var något värre. Det var första gången USA angreps på hemmaplan. För amerikanerna var detta en chock av ett slag som Europa nog inte har förstått.
Sedan vänstern fick kommandot över debatten i Sverige blev USA ett hatobjekt. Allt negativt kopplades samman med USA. Vad vänstern inte visste var att USA två gånger startat räddningsaktioner för Europa. Tyskland var mycket nära att vinna första världskriget 1918 när USA skickade 200 000 man i månaden till Europa och vände kriget. Europa slapp bli en tysk militärdiktatur.
Så kom nästa världskrig. Nazi-Tyskland dominerade och var nära att förvandla hela Europa till ett koncentrationsläger – med stor hjälp av järnmalm och kullager från det ”neutrala” Sverige. USA gick in och besegrade nazismen och befriade Europa. Med Marshallplanen finansierade USA Europas renovering. Europa tackade med att hata USA. Charles de Gaulle ansåg att USA inte bemötte honom med tillräcklig högaktning; det förlät han aldrig.
Vi har mycket att lära av USA. Amerika var länge en vildmark, medan ekonomi långsamt växte i Europa. Så, på ett sekel, blev USA världens starkaste ekonomi. Den förvandlingen är det mest intressanta som hänt i världsekonomin. Och det är den européerna bör lära sig något av.
Den amerikanske ekonomen Paul Romer har studerat tillväxtens mekanismer. Han har jämfört USA med Europa. Han har visat att de europeiska universiteten främst utbildade byråkrater, medan de amerikanska lade upp kurser efter näringslivets behov. Detta var, enligt Romer, ett huvudskäl till att USA ekonomiskt utvecklades snabbare än Europa.
Något vi kan tänka på, och lära oss av.
Nils-Eric Sandberg
