Annons
Ledare

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Marknad eller diktatur?

Demokrati förutsätter marknadsekonomi.
Nils-Eric Sandberg
Gästkrönika • Publicerad 28 april 2019
Nils-Eric Sandberg
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Nils-Eric Sandberg
Nils-Eric Sandberg

”EU kan inte vara för marknaden. EU måste vara till för invånarna.”

Så sade statsminister Löfven i radioekot 22/2, i en kommentar till en socialdemokratisk konferens i Madrid. Citatet visar hur lite statsministern förstår om ekonomiska samband. Eller visar det kanske hur mycket han lärt sig om att använda meningslösa fraser.

Annons

Om det finns någon mening i Löfvens uttalande innebär den att invånarna inte ingår i marknaden. Den givna frågan: vad består då marknaden av? Hur fungerar den utan invånare?

Marknaden innebär att människor får starta företag och producera varor som andra människor får köpa. Det är denna ekonomiska frihet som vänstern aldrig accepterat. Vänstern har alltid kritiserat marknaden. Många gånger har jag hittat uttrycket ”marknadens diktatur” – givetvis utan någon analys som visar exakt hur denna diktatur fungerar.

Det senaste exemplet är en bok av vänstersocialisten 
Björn Elmbrandt som heter ”Marknadens tyranni – hur vi räddar demokratin”.

Marknadsekonomi fick Sverige på mitten av 1800-talet. Fram till 1846 styrdes företagen helt av skråsystemet, som stoppade konkurrens och effektivt hindrade all ekonomisk och teknisk utveckling. Det avskaffades definitivt 1864 med den näringsfrihetsförordning som dåvarande finansministern J A Gripenstedt införde.

En näringsfrihetsrätt finns i vår nya regeringsform, 2 kap 20 §. Men den säger att ”Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda allmänna angelägna intressen…”. Problemet är att begreppet ”allmänna angelägna intressen” inte definieras i grundlagen. Varje riksdagsmajoritet är alltså fri att definiera det hur som helst.

Assar Lindbeck betonar i sin bok ”Den nya vänsterns politiska ekonomi” att det finns bara två mekanismer för styrning av resurserna i en ekonomi – marknad eller byråkrati, dvs planekonomi. När vänstern säger nej till marknad säger den därmed ja till planekonomi, alltså det DDR och Sovjetunionen skapade, med hjälp av hemlig polis och slavläger. DDR, socialismens skyltfönster, hade knappt 25 procent av Västtysklands levnadsstandard. Byggde det kapitalistiska Västtyskland Berlinmuren för att hindra sina fattiga medborgare att fly till det rika DDR? Eller…

Alla länder med politisk och ekonomisk frihet har marknadsekonomi. I marknaden är all ekonomisk aktivitet frivillig. Företagen kan aldrig tvinga konsumenterna att köpa något de inte vill ha. Marknaden strider inte mot demokratin; konsumtionen på marknaden är en fortlöpande folkomröstning om varor och tjänster. Om marknaden blir förbjuden flyttas all makt över konsumtion och investeringar från medborgarna till politikerna. Alla länder med planekonomi har fått ekonomisk och politisk diktatur.

Ska sambanden vara så svåra att förstå?

Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.

Annons
Annons
Annons
Annons