GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Nils-Eric Sandberg: Gamla företag från den goda tiden

Vi hade ett friare och mer expansionsvänligt företagsklimat för 150 år sedan.
Nils-Eric Sandberg
Ledare – gästkrönika • Publicerad 16 augusti 2021
Nils-Eric Sandberg
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Grundades 1878.
Grundades 1878.
Foto: Johan Nilsson/TT

1862 fick en köpman G F Göransson en idé: han ville starta en fabrik. Han hyrde in ett par ingenjörer som ordnade det tekniska och satte igång. Efter ett par konkurser fick han ordning på företaget. Det hette Sandvik och var ett av Sveriges äldsta aktiebolag.

Att starta företag var tidigare näsan omöjligt. Skråsystemet från medeltiden förbjöd i princip nyetableringar; de gamla företagen skulle skyddas från konkurrens. Men vid mitten av 1800-talet hände något fullständigt unikt i svensk historia: vi fick en liberal finansminister, Johan August Gripenstedt. Till skillnad från tidigare och senare personer i ämbetet förstod han att svensk ekonomi var beroende av industri.

”De drygt tjugo storföretag som står för omkring halva industriproduktionen och 70 procent av exporten skapades för många år sedan.”

Han införde 1864 näringsfrihetsförordningen, som innebar att alla har rätt att starta företag. Bankerna fick fritt sätta ränta. Därefter blev det fart på industrialiseringen. Alltfler företag grundades och expanderade. Perioden 1890–1910 brukar ses som den svenska industrins gyllene tid.

En titt i svensk företagshistoria visar på en intressant slagsida. De drygt tjugo storföretag som står för omkring halva industriproduktionen och 70 procent av exporten skapades för många år sedan. Här en lista på våra innovationsgrundade storföretag, enligt mina egna anteckningar:

1862 Sandvik, 1864 Nobel, 1873 Atlas Copco, 1874 SCA, 1876 Ericsson, 1878 Alfa Laval, 1883 Munksjö, 1887 Facit, Skanska, 1892 Bahco, 1904 AGA, 1907 ASEA, SKF, 1911 Scania.

Volvo etablerades 1927 som dotterbolag till SKF, SAAB 1937. Hasselblad kom 1948.

De här företagen expanderade snabbt i produktion och sysselsättning. Ekonomhistorikern Göran Ahlström pekar i sin avhandling ”Technological Developments and Industrial Exhibitions” (Lund 1995) på att företagens stora andel av sysselsättningen bidrog till den snabba tekniska utvecklingen av svensk industri.

Slutsatser? Jag kan redan se invändningarna. Självfallet hindrar inte företagets ålder dess grad av teknisk utveckling. Men fakta tyder på att vi för 150 år sedan hade ett friare och mer expansionsvänligt företagsklimat. Och den avgörande frågan är: varför får vi inte fler innovationsgrundade företag som växer upp till det riktigt stora formatet? Varför kommer det inte fler Volvo?

Att döma av börsvärdena har vi fått en rad nya storföretag som, via börsen, kan generera mycket pengar. Men i mitt resonemang har jag inte inkluderat affärsjournalisternas omhuldade spelbolag. Deras verksamhet har ingen bas i industriell produktion. Om, när, aktieköparna upptäcker att fler förlorar än vinner på spel försvinner värdena, som en stormvind i öknen.

Nils-Eric Sandberg är fristående kolumnist på ledarsidan