Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Företag utan företagare?
I januariöverenskommelsen ingick ett avtal om reformering av Las. Centern och Liberalerna trodde kanske att socialdemokratin på en sådan punkt skulle hålla avtalet. Godtrogenheten tog över alla eventuellt intellektuella funderingar.
Socialdemokratin slits av inre motsättningar: ska partiet reformera Las enbart för att hålla ett avtal? LO säger absolut nej.
Jag har inga som helst partitaktiska ambitioner – jag är inte medlem i något parti. Så jag vill bara skapa lite reda i den för parterna tydligen obekanta sakfrågan.
Först: LO vill absolut behålla Las. Men det var inte LO som tog initiativet till Las, inte heller Partiet. Utan det var folkpartiet genom sin ledare Gunnar Helén. Han var docent – inte i ekonomi, eller statskunskap, utan i litteraturhistoria, expert på Birger Sjöberg, som inte heller var expert på ekonomi.
LO ville inte ha lagstiftning, annat än i de få fall då SAF sade nej. LO finansierade ju regeringspartiet som lydde. Och om lagstiftning kom på arbetsmarknadsområdet blev den dispositiv, det vill säga den gällde endast om parterna inte kom överens om något annat.
Men Helén krävde att staten skulle stå på löntagarnas sida. LO tvekade. Det gjorde också Palme. Men till slut kunde Palme inte säga nej till idén om anställningsskydd. LO hoppade på vagnen, som kom i rullning, 1 juli 1974..
Nu säger arbetsmarknadsministern att regeringens utredare brutit principen om balans mellan arbetsgivare och löntagare. Hon har inte lärt sig det ämne hon talar om.
Det var Gunnar Helén som med sitt förslag om LAS bröt balansen. Han krävde att staten inte skulle vara neutral utan stå på löntagarnas sida. LAS var inte neutralt utan tippade över balansen på fackets sida.
Nu tror tydligen LO-förbunden att det är de som stått för den bravaden.
Om socialdemokratin och LO stoppar den lilla justeringen av Las-reglerna som januariavtalet kräver bevarar de obalansen.
Problemet är att Partiet vill ha företag, för sysselsättningens skull – men inte företagare. I drygt ett sekel har Partiet försökt finna lösningen på denna olösbara ekvation.
Vilken är företagets uppgift? Jo, att tjäna pengar för sina ägare genom att producera de varor konsumenterna vill ha. Avgörande för företagens ekonomi är helt konsumenternas önskemål – som skiftar hela tiden. Varje ny investering, varje ny produkt, är ett experiment med konsumenternas framtida men nu okända önskemål. All produktion är riskabel. Företagarna arbetar hela tiden i denna riskmiljö. Därmed kan de inte ge garantier om livstids försörjning av sina anställda. Utan företagarna arbetar med kontrakt – betalning mot produktion.
Företag utan företagare?
