Annons
Ledare

Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Ett skydd för demokratin

”Demokratin är för svagt skyddad i Sverige:” Under den rubriken skriver Liberalernas ledare Nyamko Sabuni en artikel i SvD (27/6) med krav på grundlagsreformer.
Nils-Eric Sandberg
Gästkrönika • Publicerad 19 juli 2021
Nils-Eric Sandberg
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Lättförändrad?
Lättförändrad?Foto: Johan Nilsson/TT

Det är lika välkommet, som oväntat, att en partiledare visar sig intresserad av grundlagen. Visserligen innehåller regeringsformen en delvis bindande instruktion för hur regering och riksdag ska fungera. Men det är ytterst sällsynt att en aktiv politiker refererar till den. Det är inget nytt fenomen. En genomgång av debatten inför grundlagsändringen 1971 och 1974 visar att de politiska inläggen nästan enbart handlade om taktik; alla partier agerade efter att få egna fördelar av författningsformen. Ingen resonerade om en konstitutionell idé. Den analytiska diskussionen sköttes endast av utomstående, som till exempel en rad statsvetare i Cityuniversitetets bok ”Makt utan motvikt”. Själv argumenterade jag för att alla riksdagsledamöter skulle tenteras på regeringsformen. Det gick inte igenom. Forskningsinstitutet Ratio anordnade några seminarier som jag deltog i.

Men Sabuni har vaknat – eller blivit väckt; sak samma.

Annons

Ett av hennes krav är att Sverige behöver en författningsdomstol. Det är standard i de stora demokratiska länderna. Författningsdomstolen ska granska att nya lagar följer grundlagen. Sverige har bara en lagrådsremiss, som regeringen helt kan ignorera, och ofta gör. En författningsdomstol ger regeringsformen högre juridisk och politisk status och skapar en välbehövlig ordning och reda i lagstiftningsarbetet. Författningsdomstolen följer av den teori för maktdelning som den franske filosofen Montesquieu lade fram, och som blev grundritning för USA:s konstitution.

Sedan: vi behöver ett starkare skydd för grundlagsändringar. Två riksdagar i följd kan enkelt ändra grundlagen, till exempel de svaga rättighetsreglerna.

I det här perspektivet vill jag peka på folkomröstningsinstitutet. Det är sorgligt misshandlat i svensk lagstiftning. Vi har inga regler i grundlagen för vilka frågor som kan avgöras i direkt demokrati. 1955 handlade det om vilken sida av vägen vi ska köra på. Den folkomröstningen var nästan den enda som inte hade ett mittenalternativ.

Med ett enda undantag – RF 8:16, folkomröstning om vilande grundlag – är folkomröstningar bara rådgivande. Regeringen kan alltid strunta i resultatet. Jag skulle vilja se en reform som skapar ett genomtänkt institut med beslutande folkomröstningar, särskilt i frågor om grundlagsändring. En utmärkt uppsats i ämnet finns i Cityuniversitetets bok, av statsvetaren Erik Moberg: ”Positive and normative aspects of direct democracy”.

Visserligen har vi en konsekvent representativ demokrati. Men en beslutande folkomröstning i extremt viktiga frågor skulle fungera som en extra kammare. Eftersom vår nuvarande parlamentarism ger en extrem maktkoncentration till en regering med egen majoritet vore det en intressant utvidgning av demokratin.

Nils-Eric Sandberg

Annons
Annons
Annons
Annons