Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Den nya klasskampen
Klasskampstanken kommer från Marx, som skrev sina böcker på mitten av 1800-talet i ett försök att göra prognoser på världsekonomin för all evighet. Marx försörjdes av sin vän Engels som ägde ett lukrativt företag. Jag träffade på ett seminarium på ett universitet i Berlin en ättling till Engels. Han hette Wolfgang i förnamn och var professor i ekonomi på Freie Universitet i Berlin, övertygad liberal, och han förbannade sin förfader som hade förslösat släktens förmögenhet på att finansiera Marx bisarra böcker.
LO och vänstern vill ha ny fart i klasskampen. Det var inte bara Marx som tog upp klasskampsperspektivet. Det gjorde också den franske filosofen Georges Sorel, i sin bok ”Reflexions sur la violence” (Tankar om våldet, 1908. ) Sorel utvecklade ett resonemang om våldet som politisk metod. Han var den ideologiske föregångaren till fascismen. Och han fick sin idé om våldet från Marx idé om klasskampen. Sorel började sitt tänkande som marxist.
Belägg, bland annat: Friedrich Hayek (The Road to Serfdom), Herbert Tingsten (Demokratins seger och kris, Från parlamentarism till diktatur).
Det nya klasskampsperspektivet ställer en rad frågor. Först: är klassbegreppet fortfarande homogent? Finns det en helt klar gräns mellan vad arbetare och tjänstemän gör i företag som arbetar helt med datorstyrda processer?
Vidare: Tillverkningsindustrin står för 15 procent av vår BNP, medan service svarar för 73,5 procent. Industrin står för 17,9 procent av sysselsättningen, serviceyrken för 80,4. Så vilken klass ska Kommunalarbetarförbundet bekämpa? TCO?
Socialisterna kan givetvis ta staten till hjälp när de har makten – som de alltid har i socialistiska länder. Antag att staten då konfiskerar spararnas aktier. Vad händer då? Aktiekurserna faller till botten, och aktierna blir osäljbara. Staten kan inte få fram pengarna och dela ut dem. Att spararna ruineras blir då klasskampens enda framgång. Men det kanske räcker, åtminstone för de politiskt troende.
Vänstern kritiserar alltid skillnader mellan människor i rättvisetermer. Men med tanke på att de disponibla inkomsterna – det vill säga nettot efter skatt och bidrag – är extremt utjämnade blir skillnader i livsstil mest en reflex av skilda preferenser.
Tag två familjer som exakt samma inkomst. Den ena vill gå på krogen och resa till Kanarieöarna. Den andra vill ha en egen bostad, lever sparsamt och får småningom ihop till ett eget hus. Följden blir en skillnad i förmögenhet. Av vilket rättviseskäl ska då staten gå in och ta huset?
Nils-Eric Sandberg