Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Den missförstådda nyliberalismen
I en lysande artikel i DN 1961 skrev filosofen Ingemar Hedenius om ”Konsten att väcka förargelse”. Han betonade vikten att den förargelseväckande måste precisera sitt offer: ”Bemöda dig om en korrekt definition på den lus du vill krossa innan du tar till släggan.”
Jag har fått detta goda råd i tankarna när jag läst tre artiklar om nyliberalismen. Den första, en TT-intervju med finansministern, SvD Näringsliv 21/12 – årets mörkaste dag, och Stalins födelsedag, som alla vänsterpartister måste ha firat med entusiasm. Stalin mördade ju endast 61 miljoner människor.
Den andra, i Expressen, av före detta centerpartisten Torsten Sandberg. Han beskriver där nyliberalismen som en ”extrem högerrörelse”.
Den tredje, i Aftonbladet 26/12, av Daniel Suhonen, tänkaren i den tanklösa extremsocialismen Katalys, med titeln ”Gravskrift över nyliberalismen”.
Alla uttalar förbannelser över nyliberalismen och kräver mycket högre skatter. De vill alltså ta tillbaka det lilla av makt för medborgarna som den borgerliga regeringen gav via jobbskatteavdraget. Mer makt åt staten, mindre makt åt medborgarna. Det är högskattesamhällets grundtanke.
Alla ser skattesänkningarna som grunden för allt ont som hänt. Det gäller särskilt Suhonen. Men han är socialist och kan därför inte räkna. Den offentliga sektorns skatteintäkter ökar 2020-2021 från 2078 mdr till 2154 mdr kr, Vi har en skattekvot på drygt 43 procent av BNP. Det innebär att om vi har tillväxt i ekonomin ökar skatteintäkterna automatiskt.
Finansministern antyder i sin gravskrift över nyliberalismen att skatterna på kapital ska höjas. Basen för tillväxt och ökade inkomster är investeringar. Höjd kapitalskatt sänker avkastningen på investeringar, och därmed inkomsterna. Vilket en finansminister bör förstå, om hon har anlag för sådan verksamhet.
På 1970-talet höjdes skatterna kraftigt. Skatten på utdelad vinst steg därmed till 87-93 procent. Staten konfiskerade utdelningarna. Aktiemarknaden kunde därmed inte fullgöra sin funktion som finansiär av nyinvesteringar.
Och nyliberalismen? Nyliberala sällskapet grundades 1866. Som Nyliberala partiet kom det in i riksdagen 1868. Det hade som huvudkrav demokrati, det vill säga allmän och lika rösträtt. Ett radikalt krav när rösträtten var begränsad till män med viss inkomst. Andra kravet var lika rättigheter för män och kvinnor, över hela linjen. Sedan: religionsfrihet, allmän värnplikt som medel att bryta adelns makt över officerskåren, allmän ålderspension, yrkesskadeförsäkring. Nyliberalerna låg mer än femtio år före andra partier i liberalt tänkande. Ledaren hette S A Hedin. (Se Leif Kihlberg: ”Folktribunen Adolf Hedin” Bonniers 1972).
Magdalena Andersson, Torsten Sandberg, Daniel Suhonen – hur många historieböcker har de tittat i – sammanlagt?
Nils-Eric Sandberg
