Nils-Eric Sandberg: Nils-Eric Sandberg: Bidragsunion utan S-debatt
EU-kommissionen har beslutat att ge 390 miljarder euro i bidrag till unionens mest vanskötta länder. De ska också få 300 miljarder euro i lån. Löptiden blir 38 år. EU-kommissionen lånar upp, medlemsländerna betalar tillbaka gemensamt – vilket innebär att lånen i praktiken är liktydiga med bidrag.
EEC bildades 1957 som Europas stora fredsfördrag. På 75 år, 1870-1945, hade Europa varit invecklat i tre stora krig, med Frankrike och Tyskland som huvudmotståndare. Några diplomater enades om att vi måste sätta stopp. Inte en gång till.
Först kom Kol- & Stålunionen, 18/4 1951,som skulle föra råvarorna för vapenfabrikation under internationell ledning. Europaarmén blev inte av; Frankrike krävde att den skulle bestå av tyskt infanteri under franskt befäl. Men 25/3 1957 ingick EEC-länderna Romfördraget. Det var ett frihandelsavtal som innebar att medlemsländernas ekonomier skulle tvinnas samman så att även om en ny dåre kom till makten vore det tekniskt omöjligt för honom att starta ett nytt krig.
1961 fick vi en debatt om ett eventuellt svenskt medlemskap i EEC. DN och Handelstidningen argumenterade för. Socialdemokratin sade absolut nej. I sitt Metalltal 22/8 1961 beskrev Tage Erlander EEC som en krigsorganisation. Talet skrevs av Olof Palme, som hatade väst och föredrog socialistiska diktaturer.
Så kom en räntechock 1990. Tre gånger steg de svenska räntorna till cirka 18 procent. 27 oktober lade s-regeringen fram ett krisprogram med bland annat förslag om ansökan om EU-medlemskap. Inte för att Sverige ville vara med i EU, utan bara för att vi måste få ned räntorna som blev en strypsnara på hushåll och företag.
Inför folkomröstningen 1994 lovade Ingvar Carlsson att omvandla EU till en social union med höga skatter och bidrag.
Nu tycks han fått sin vilja igenom. Frihandelsunionen har blivit en skatte- och bidragsunion. En tredjedel av budgeten går nu till region- och jordbruksstöd, ett effektivt medel att konservera en föråldrad jordbruksstruktur och hindra den export till EU som Afrika behöver.
För några år sedan besökte jag en fristående ekonomorganisation i Frankrike. Ekonomerna förklarade för mig att jordbruksstödet var heligt för Frankrike. De grundligt korrumperade nya medlemmarna Polen, Rumänien och Bulgarien får det mesta av regionstödet vilket sannolikt förhindrar en förnyelse av ländernas föråldrade industri.
En enkel kalkyl jag gjort visar att de fyra små sparsamma länderna – Sverige, Danmark, Nederländerna, Österrike – har 26 procent av de stora slösarnas – Tyskland, Italien, Frankrike – folkmängd, och 36 procent av deras BNP. Men det är de små som ska betala.
Stefan Löfven har sagt att avtalet är bra för EU, för Sverige och för Europa. Med lite eftertanke – antag en sådan – hade han insett att detta är lögn.
Och var finns den interna socialdemokratiska debatten? Ingenstans.
Nils-Eric Sandberg är publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen
