Bo Pellnäs: Netanyahus sista strid?
Israels Högsta domstol tvingade premiärminister Netanyahu att avskeda sin vice premiärminister Aryeh Deri, när den slog fast att en brottsling, som fått strafflindring mot ett löfte att avstå från politisk verksamhet, inte kan inneha en ministerpost.
För Netanyahu var detta ett hotfullt budskap. Så länge han är premiärminister kan han inte dömas för de mutbrott han misstänks för. Men om han tvingas att avgå och får ett längre straff, kan liksom i Deris fall varje förkortning av tiden innebära ett farväl till politiken.
De stora gatudemonstrationerna mot regeringen skulle kunna leda till en fanflykt inom det egna partiet, så pass stor att han förlorar en förtroendeomröstning i parlamentet. Han avbröt därför den pågående processen i Knesset vars mål är att ställa Högsta domstolen under politisk kontroll. Det är endast ett kort uppehåll men ger honom möjlighet att täta sprickorna i partiet.
Problemet är att de ultraortodoxa ministrarna i hans regering med alla medel vill förse Högsta domstolen med politiskt strypkoppel. För att ens godta detta kortare uppehåll i den politiska processen tvingade de Netanyahu till en eftergift. Den bestod i att ett nationalgarde skulle upprättas under den ultraortodoxe Itamar Ben Gvirs befäl. Det blir en styrka med rätt att utöva våld, helt vid sidan av polis och försvarsmakt, vilket bådar illa för palestinier och kanske även för politiskt obekväma israeler. För stunden är Netanyahu kvar vid makten men mycket tyder alltså på hans kontroll över sin egen regering försvagats.
Men tiden fram till ett beslut om att inrätta nationalgardet är 60 dagar, (varav en dryg vecka redan har försvunnit). Det finns ännu tid, om än mycket kort, för Netanyahu, den mest slipade av alla israeliska politiker, att hårt spela ut nationalgardet under Ben Gvirs befäl som ett hot mot oppositionen i allmänhet och utvalda, särskilt sårbara motståndare i synnerhet.
Kanske kan det förmå oppositionen att godta kompromisser som ökar den politiska styrningen av Högsta domstolen. Det är ett hänsynslöst spel som pågår där ingen av parterna har några bra kort på hand. Oppositionen kan inte veta om Netanyahu till slut ändå driver igenom de nya lagarna utan kompromisser, i ett desperat försök att överleva på sin post.
För Ben Gvir är varje kompromiss av ondo. En Högsta domstol med sin makt intakt, kan se till att nationalgardet, om det ens upprättas, hålls strikt inom gällande juridiska normer. Men förlorar regeringen en förtroendeomröstning och avgår är det osannolikt att Ben Gvir skulle återkomma som minister. Att behålla sin ministerpost är nog, när allt kommer kring, det viktigaste även för honom.
Kanske är detta Netanyahus sista spelomgång och det vi ser är maktens absoluta tomhet. Den rymmer inga idéer, inga förhoppningar, inga framtidsvisioner. Allt vi finner är själva viljan till makt.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert
