Nej till förluster i välfärden
Men det är inte företagens möjligheter att göra vinster som är argumentet för att tillåta en mångfald av leverantörer i välfärdssektorn. Det är övertygelsen om att det finns alternativa sätt att styra verksamheter på. Att de bästa idéerna inte med nödvändighet finns inom de offentliga kolossernas väggar. Att det finns medborgare som själva vill kunna påverka vem som ska få leverera tjänster till dem. Att det finns personal som vill ha möjlighet att välja någon annan arbetsgivare än den politiker- och byråkratstyrda organisationen. Att det av kvalitets- och effektivitetsskäl är bra med flera olika utförare av tjänster. Och att det finns individuella krafter, frivilliga kooperativ, privata bolag och börsnoterade koncerner som kan annat än det landsting och kommuner åstadkommer under sina respektive tak.
Det är inte privatisering i sig som är grejen. Många gånger har stora upphandlingar gett enskilda bolag en dominerande ställning. För medborgarna har det i praktiken inte inneburit någon möjlighet att påverka, man har fått den plats som man hänvisats till. För kommunerna har bolagen mest fått rollen som prispressare, inte verksamhetsutvecklare.
Andra kommuner, som Nacka, har valt en annan linje med fri etableringsrätt – något som leder till att medborgarna får direkt inflytande över val av leverantör. De som inte vill eller kan välja får hjälp med det. Det är detta som ligger till grund för Lagen om valfrihetssystem, LOV. Sjöstedt beskriver det som en aggressiv privatisering, men det handlar om att flytta makt från politiker och byråkrater till medborgarna. Carema-granskningarna har gett alla kommuner anledning att utvärdera sina verksamheter ännu hårdare. Avtal har sagts upp i stadsdelar i Stockholm och i Vellinge ser kommunen över sitt kontrakt med Carema, då företaget inte levt upp till den bemanning som utlovats. Det är bra. Medan ett kommunalt monopol inte kan bytas ut kan ett avtal med en extern leverantör avslutas.
Det är motbjudande med företag som till varje pris försöker sänka sin skatt genom att tänja på skatteregler till det yttersta. Men de som bidrar till att vidareutveckla nya tjänster och leverera välfärd till medborgarna ska kunna tjäna pengar på det, även i form av aktieutdelning. De som missköter sig ska däremot inte tjäna en spänn.
Mångfalden bidrar till att flera nya goda exempel kommer fram, vilka kan tjäna som modell för andra att ta efter. Att begränsa vård, skola och omsorg till den offentliga styrelseformen kommer på sikt att leda till en förlust för välfärden. Det är sådana förluster som ska bekämpas, inte vinster. För ungarnas och de gamlas skull.
