När SD kapade handhälsningen
I den uppmärksammade omröstningen om SD:s handhälsningsmotion i Trelleborg röstade Moderaterna med Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna valde att lägga ned sina röster . SD är största parti och en förutsättning för M/KD-styret. I denna omröstning blev det tydligt; de tre borde formalisera styret för att tydliggöra för Trelleborgarna vad som är styre och vad som är opposition. Denna tidning förespråkade för tydlighets skull ett Alliansstyre öppet för förhandlingar åt alla håll.
Så till sakfrågan. Sverigedemokraternas motion i Trelleborgs fullmäktige borde inte ha gått igenom så som den är formulerad. Så här skriver Helmuth Petersen (SD) i motionen: ”I och med massinvandringen av framför allt muslimer har det framkommit att det numera finns män i Sverige som av religiösa skäl inte vill hälsa på kvinnor genom handhälsning.”
Den motionen gör tydligt att man riktar sig mot en utpekad grupp, den handlar inte om principiell likabehandling. Den får det dessutom att låta som att det är en huvudfåra inom islam att inte hälsa på kvinnor. Flera av de omskrivna fallen har dessutom handlat om det omvända, kvinnor som inte tar män i hand.
Däremot borde alla politiker fundera flera steg längre i hur man ska förhålla sig till den här typen av principfrågor och inte bara instinktivt sätta sig på tvären. Att i alla sammanhang hänvisa till religionsfriheten blir märkligt. Det är inte så att en tjänstemans personliga rättigheter går att rakt översätta till vad som krävs av en företrädare för myndighet.
I tjänsteskrivelsen angående motionen heter det att ”Det är således en grundlagsskyddad rättighet att vägra handhälsning med det motsatta könet”. Alla förstår att kön i så fall kan ersättas med hudfärg eller etnisk tillhörighet. I princip är det ändå rätt. En icke-handling som markerar avstånd mot en särskild grupp är inte kriminell. Det är inte brottsligt att låta bli att ta i hand med alla utom kvinnor, ljushyade, mörkhyade, moderater, kristna eller funktionshindrade. Det är misogynt, rasistiskt och diskriminerande. Det är dock inte olagligt. Tror du dig ha hittat en gud eller helig skrift som rättfärdigar ditt beteende så var så god. Så länge du inte hetsar är det accepterat av lagen.
Men tjänsteskrivelsen missar något väsentligt. En offentliganställd tjänsteman är inte främst sin egen person, utan en företrädare för myndigheten. Myndigheten ska bemöta alla som kommer i kontakt med den neutralt, alldeles oavsett kön, hudfärg, tro eller politisk hållning. Som tjänsteman ÄR du myndigheten. Den som möter en tjänsteman – om det så är en lärare, bygglovshandläggare, undersköterska, kommundirektör eller receptionist – ska inte utsättas för tjänstemannens eventuella personliga aversioner mot vissa grupper. (Det är för övrigt en anledning till att det är högst olämpligt att införa det moderna ”tjänsteperson” som ersättning för det etablerade tjänsteman)
Principiellt är det därför helt rätt att kräva att anställda i Trelleborgs kommun och andra svenska myndigheter bemöter alla medborgare de kommer i kontakt med under arbetstid på samma sätt. I Sverige betyder det att man kan förvänta sig ett handslag från en kommunanställd om man som medborgare räcker fram sin näve, utan att behöva fundera på sitt eget kön eller hudfärg. Med det sagt är inte just handslaget det som passar sig överallt i alla sammanhang. Det väsentliga är i grund och botten att ingen åtskillnad görs.
Om beslutet i Trelleborg kommer att få faktisk betydelse är tveksamt. Det är i grunden ingen kommunal fråga. Arbetsdomstolen har i oenighet vad gäller interna anställningsregler kommit till beslut som gett skadestånd till en kvinna som inte fick anställning som tolk på grund av hon inte handhälsade på män. Kunskapsskolan slapp skadestånd i ett liknande fall, där en kvinnlig vikarie inte handhälsade. Den senare domen är för övrigt en god lektion i hur principerna krockar. Skolan ska vara en plats utan diskriminering, ingen åtskillnad ska göras med hänsyn till kön eller hudfärg. Men att inte hälsa på män med hänvisning till gud ska samtidigt vara en arbetsrättslig rättighet. Det går knappast ihop.
Det finns inte en rak juridisk linje där det klart kan sägas när religionsövertygelser står över jämställdhet och det ena anses mer diskriminerande än det andra. Principer krockar och tyvärr har svenska myndigheter och domstolar börjat luta åt att personliga övertygelser står överst även när privatperson övergår till tjänsteman. Också i lagstiftning, som maskeringen vid fotbollsmatcher har religiösa undantag börjat smyga sig in. Det är oroväckande och i förlängningen ett hot mot den sekulära staten. Och kom ihåg: i grunden är det den sekulära staten som är garanten för fri livsåskådning.
