GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

När ringde du din farmor senast?

Från politiskt håll har det kommit mängder av förslag de senaste åren för att möta ensamheten bland äldre. Det är bra men allt kan inte lösas av kommissioner och politiker.
Publicerad 26 november 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Ensamheten och den sociala isoleringen är utbredd i Sverige, främst bland äldre.
Ensamheten och den sociala isoleringen är utbredd i Sverige, främst bland äldre.Foto: Kallestad, Gorm

Det brukar sägas att svensken är ensammast i världen. Och i en ny dokumentär i SVT: “De sårbara” skildras ensamheten på ett boende i Jämjö.

“Varför sitter jag här på mitt rum och saknar samvaron. Jag hatar min ensamhet” konstaterar Else medan hon tittar ut genom fönstret på passerande människor.

Ingrid kan inte komma i kontakt med sina nära: “Jag har försökt men det går inte”.

Ipad-tekniken fungerar inte och hon hör inte vad som sägs. När hon ska ringa fungerar inte bilden.

Maj-Britt bor ihop med Sven, som är dement. Men även i tvåsamheten känner sig Maj-Britt ensam: “Jag ser dåligt, jag hör något så där, jag har ingen lukt och ingen smak. Och jag kan inte tugga. Man har ingen att språka med.”

När man inte orkar någonting och inte kan få svar på någonting så är det skit, konstaterar hon.

”Människor dog ensamma, utan sina anhöriga närvarande.”
Emma Jaenson

Ensamheten och den sociala isoleringen är utbredd i Sverige, främst bland äldre.

Bland de över 85 år känner sig 15 procent ensamma. Men de flesta andra moderna länder tycks lida av samma problem. I Storbritannien har man tillsatt en ensamhetsminister och det satsas mångmiljonbelopp för att minska social isolering. Japan instiftade nyligen ett ministerium för att minska ensamheten.

Under pandemin blev ensamheten bland äldre än värre. Beröring skedde bakom plast med hjälp av plasthandskar, plastvisir och munskydd. Kramar och klappar begränsades. Middagar och gemensamma tillställningar anordnades inte.

Människor dog ensamma, utan sina anhöriga närvarande.

Från politiskt håll har det kommit mängder av förslag de senaste åren.

Kristdemokraterna vill tillsätta en ensamhetsminister. Den nybildade Ensamhetskommission har kartlagt ensamheten genom en Ensamhetskarta.

Det talas mycket om civilsamhällets roll och om stadsbyggnadsfrågor när det kommer till social isolering, exempelvis att förskolor som kombineras med äldreboenden. Eller varför inte äldreboenden som kombineras med hunddagis?

Och i ett fantastiskt initiativ har de boende på Lindebo i Bräkne-Hoby fått inviga en bar på sitt boende där de ska kunna dricka bubbel eller ta en öl på kvällen: “Det är jätteroligt, en bra samlingsplats” säger Evy som bor på boendet (P4 Blekinge den 25 november).

Ytterligare förslag är att mäta och redovisa ensamheten på samma sätt som vi mäter BNP. Robotar ska kunna arbeta inom äldrevård och hemtjänst för att minska isoleringen. Det digitala utanförskapet, som är ett resultat av allt större krav på ökad digital kompetens är ytterligare en faktor som måste motverkas.

Men finns det inte en gräns för vad politiker kan göra? Vad lagstiftningen kan göra? Och var börjar egentligen vårt ansvar?

Välfärdsstaten hjälpte oss att ta hand om våra äldre genom införandet av äldreboenden och hemtjänst. Nu vill vi på motsvarande sätt att välfärdsstaten ska hjälpa oss att hantera den ensamhet som bland annat har uppstått i kölvattnet av den minskade kontakten med nära och kära.

Visst finns det många goda och nödvändiga politiska förslag för att minska ensamheten.

Men viktigast är väl trots allt det mest grundläggande: en vänlig röst eller klapp eller en kram?

Det mänskliga kan inte lämpas över på det offentliga. Politiker kan göra mycket. Men ensamheten bekämpas nog allra mest av att vi tar ett gemensamt ansvar för våra äldre när de behöver det.

När ringde du din farmor senast?

Emma JaensonSkicka e-post