Petter Birgersson: När radion inte längre har någon plats på hyllan
Att vara i allmänhetens tjänst som nyhetsförmedlare har Sveriges Radio försvarat genom de lokala stationerna i P4 och genom rikskanalen P1. När SR nu ska spara – höjningen av budgeten räckte inte för att täcka inflationen – så innebär det en bantning av personalstyrkan från drygt 2 000 till drygt 1 800 fastanställda, enligt vd Cilla Benkö.
Ryker gör också klassiker som Människor och Tro tillsammans med nyare ”Kinapodden” och tjänsten som klimatkorrespondent. Även nyheter om Sverige på kurdiska, ryska och tigrinya försvinner från Radio Swedens sändningar. Men SR sparar, mindre omtalat, mest på det som inte hörs ut i radion.
SR är knappast ensamt om att lida ekonomiskt. Många företag – även privata medieföretag, inkluderat Gota Media – genomgår omfattande organisationsförändringar på grund av snabbt förändrade ekonomiska förutsättningar och publikvanor.
Det är lätt att kritisera SR:s ledning för vad den lägger ner. Och det finns fog för att den ska prioritera sådant som inte kan fås i andra kanaler. Det smala måste få utrymme. Kina är utan tvivel ett område som blir allt viktigare att bevaka och att nå ut med nyheter om Sverige på ryska är en beredskapsfråga.
Men frågan är större än så. För hur ska den här typen av verksamhet försvara sin plats 2024 och framåt, hur ska den fortsätta att vara i allmänhetens medvetande över huvud taget?
SR har fortfarande en unik plats, inte minst på grund av sin roll i beredskap både i freds- och krigstid. Men det är också något som urholkas med de nya medievanorna. Vad är ens radio? Och hur kommer man åt den om internet lägger av?
I april ska en politisk kommittén, som leds av förre KD-ledaren Göran Hägglund, med utsedda representanter för varje riksdagsparti, lägga fram ett förslag på public service fortsatta liv.
Här finns alla möjliga idéer om att mediestödet måste göras om ytterligare, att lokalpressföretag och public service ska göra gemensam sak och att medieforskare ska utreda mediernas framtid. Det sista låter som något av en mardröm, lite som att be nationalekonomer att komma fram till vilka företag som ska finnas.
Mediernas omstöpning är i ständigt pågående. Över lång tid kan ingen hävda att utbudet har krympt. Däremot har det förändrats. Den som har ett särskilt intresse kan i dag gräva sig djupt ner i det på många sätt – public service är ingen nödvändighet för den som är intresserad av att veta mer om historia, beredskap eller för den delen Kina.
Precis som alla andra måste press, radio och tv som helt eller delvis försörjs genom skattemedel motivera sin plats i allmänhetens öron och ögon. För det räcker det inte med att upprepa ordet ”demokrati” två miljoner gånger. Medieföretagen måste vara bättre än så för att förtjäna sin plats, i pressen, i radion, i tv:n och på nätet.
