När kriget bubblar vid vår kust
Den skånska kusten är normalt en plats för rekreation. Här finns plats för såväl den lugna söndagspromenaden som för mer krävande äventyr med eller utan segelduk. Havet har dock alltid haft två ansikten, ett som ger och ett som tar. För invånarna i de gamla fiskelägena var det en gång krass verklighet. För de flesta av nutidens invånare och sommargäster på samma platser har de historiska levnadsvillkoren längs kusten mest varit berättelser som snarare har bidragit till gemytet.
Men när september övergår i oktober 2022 är det svårt att finna den sinnesron vid Östersjöns kant. Det bubblar där ute. 700 000 ton metan beräknas läcka ut innan ledningarna är tömda – även om de inte var i drift vid attentatet var ledningarna trycksatta med gas. Det ger enligt vissa bedömare en klimateffekt motsvarande mer än Sveriges årliga utsläpp. Hur utsläppet påverkar djurlivet finns det olika uppfattningar om, men Josefine Larsson på Marint centrum i Simrishamn menar att det försvårar för den redan utsatta torsken i Östersjön, eftersom läckan finns just utanför Bornholm där torsken leker. (DN, SVT)
Läckan i sig är alltså allvarlig. Ändå är det inte det värsta, i globalt perspektiv är utsläppen begränsade och det finns åtminstone möjligheter för människan att komma tillrätta med hur vi påverkar havsmiljön och på det viset förändra livsvillkoren under ytan till det bättre över tid.
Det värsta är att läckorna är ett resultat av ett attentat och en del i det krig som pågår i Europa. När Vladimir Putin på fredagseftermiddagen höll sitt tal i samband med en ceremoni för annekteringen av fyra områden i Ukraina förklarade han att väst förstört North stream, som ett led i sin fortsatta expansion och kolonialism. Han talade om ukrainarna som bröder och systrar, Ryssland ska befria dem från nazisterna och kolonisatörerna från väst.
Det är en förvrängd världsbild som det inte går att skratta åt eftersom den är på djupaste allvar. Den berättar att kriget mot Ukraina är ett krig mot Europa, mot hela väst. När Putin betraktar ytterligare en del av Ukraina som en del av Ryssland leder det också till att tröskeln för att använda taktiska kärnvapen blir lägre – i Putins logik är det då ryskt territorium som Ukraina återtar med vapen från Europa och USA. När Putins ursprungliga plan har misslyckats och han sänder fler otränade män mot döden i kriget, då ökar också riskerna för mer desperata åtgärder.
Det finns krafter i olika delar av politiken i väst och i Sverige som vill blidka Putin, som vill se en snabb ”fredslösning” där Ukraina ger upp delar av sitt land, som ser Nato som en farlig expanderande makt som bidrar till ökad osäkerhet. Som vanligt möts de politiska ytterligheterna i denna form av analyser. Den vägen är extremt farlig. Dessbättre ser det ut som att ingen ledande politiker i Sverige funderar på den. Inte i övergångsregeringen och inte i en kommande regering.
Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har raskt svängt i sitt Nato-förhållande. Fram till 2018 hade Sverigedemokraterna sin tidigare partiledare Mikael Jansson som ledamot i försvarsutskottet, då Jansson hoppade av till Alternativ till Sverige med argumentet att SD hade blivit för otydligt i Nato-frågan. I juni det året åkte Jansson, fortfarande som riksdagsledamot och försvarsutskottsledamot till en konferens i Moskva, en konferens anordnad av den ryska Duman.
Magdalena Andersson talade så sent som i mars, efter Rysslands invasion, om Natomedlemskap som destabiliserande för Östersjöområdet. Försvarsminister Peter Hultqvist talade i februari om att Ulf Kristersson ägnade sig åt desinformation när Moderatledaren i Expressen hävdade att Socialdemokraterna kommer att ändra sig och att Sverige kommer att gå med i Nato.
Men klart är att Magdalena Andersson har uppfattat vilket existentiellt hot mot Sverige och Europa som Ryssland under Putin utgör. I hennes enpartiregering har ingen sedan Nato-beslutet yttrat sig på annat vis.
Jimmie Åkesson har ännu starkare grepp om sitt parti, och han har uppenbarligen också dragit samma slutsats som Magdalena Andersson. Det betyder inte att alla har hängt med på Nato-tåget vare sig i Socialdemokraterna eller i Sverigedemokraterna. Men för Sveriges säkerhet är det avgörande att det finns en stabil Nato-majoritet i riksdagen – Vänsterpartiet och Miljöpartiet är undantagen – då det understryker hur Sverige förhåller sig till det ryska hotet. Ingen tänkbar regering kommer att svikta i förhållande till Putins Ryssland.
I nuvarande extrema säkerhetspolitiska läge kommer en ny regering under Ulf Kristersson att behöva arbeta nära Socialdemokraterna. Om situationen accelererar än mer kan en samlingsregering bli nödvändig. Även om det emellanåt kan låta annorlunda i de inrikespolitiska debatten kommer det största hotet mot Sveriges demokrati och svenskarnas frihet utifrån.
Det är nämligen kriget som bubblar utanför vår kust.
