Anders Gustafsson: När inte ens miljöpartisterna orkar med miljöpartismen
Det är svårt att föreställa sig nu men en gång i tiden hade faktiskt Miljöpartiet ett språkrör som var populärt.
Som språkrör fick Maria Wetterstrand inte minst partiet att svänga i sitt EU-motstånd. Frispråkighet och mod var det ingen brist på. ”Om andra i partiet vill ha kvar utträdeskravet så får de argumentera för det. Jag fixar inte det längre”, sa hon i inledningen av den process som gjorde de gröna EU-positiva (SvD den 27 februari 2008).
Sedan flera år nu har Wetterstrand lämnat det partipolitiska strålkastarljuset – men frispråkigheten har hon behållit.
I en intervju med Tidningen Näringslivet (den 12 april) gick hon häromdagen ut med budskapet att miljöpolitiken har för mycket fokus på lokala miljöeffekter och för lite fokus på de globala.
Det är ett tunnelseende som, med Wetterstrands ord, innebär ”att en liten lokal effekt på en plats förhindrar etableringar som kan ha enormt positiva effekter, inte minst på samhällsnivå och global nivå.”
”Och kanske är det särskilt viktigt att just detta budskap kommer just från ett tidigare grönt språkrör.”Anders Gustafsson
Det är en lika korrekt som viktig iakttagelse. Och kanske är det särskilt viktigt att just detta budskap kommer just från ett tidigare grönt språkrör. För de nedslående exemplen på målkonflikten hon nämner är nämligen många.
I Norrland finns exceptionellt viktiga fyndigheterna av sällsynta jordartsmetaller – kritiska för hela Europas gröna omställning. Nu jublar väl de gröna?
Tveksamt. För exploateringen kan inskränka på samernas rennäring – en näring som omsätter lika mycket om som en normalstor Ica-butik. Och om det inte vore tillräckligt krångligt som det är i dag så vill MP att Sverige ratificerar en FN-konvention som mer eller mindre skulle ge samerna veto över gruvpolitiken i norr.
I den svenska skogen finns fossilfri råvara som kan ge oss så väl biovärme, fossilfria drivmedel, miljövänligare kläder och alternativ till betong och stål för miljövänligt byggande.
Bra va? Javisst, men så var det det här problemet med att träden först behöver tas ner. Och i den svenska skogen kan inte bara sällsynta arter utan även vanligt förekommande arter som tjäder, knärot och lavskrika orsaka stora svårigheter för skogsbruk.
Och visst orsakar svensk industri utsläpp. Men om miljökraven blir så höga att svensk industri tvingas utomlands och vi sedan importerar samma varor är inget vunnet eftersom svensk industri ligger i framkant när det gäller miljö och klimat. I Kina däremot drivs industrin till stor del drivs av kolkraft. Under 2022 godkände Kina två nya kolkraftverk – i veckan (kinamedia.se den 3 mars).
Precis som Maria Wetterstrand säger: ”Vill vi öka självförsörjningsgraden av vissa produkter, komponenter och råmaterial till industrin, innebär det en ökad energianvändning och en större miljöpåverkan här, men det blir ändå avsevärt mindre än om produktionen sker någon annanstans.”
Ja, klimat- och miljöpolitiken måste sättas in i större sammanhang så det bästa inte blir det godas fiende. Mer fokus måste läggas på att se den större bilden och söka gemensamma lösningar tillsammans med andra i stället för hemsnickrade svenska särlösningar – som på det stora hela inte bara är kostsamma utan inte sällan är direkt kontraproduktiva.
