GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

När bortskänkta miljarder gör skada

Bistånd är en evig fråga. Katastrofen i Afghanistan har lyft den ännu en gång. Tänk om pengarna med goda avsikter lindrar för stunden men gör skada på sikt?
Ledare • Publicerad 2 september 2021 • Uppdaterad 2 september 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Trelleborgs Allehandas politiska linje. Trelleborgs Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Talibanledarna firar. Men även deras regim blir beroende av bistånd.
Talibanledarna firar. Men även deras regim blir beroende av bistånd.
Foto: WAKIL KOHSAR

Sverige är ett av de länder som genom åren pumpat in stora pengar i Afghanistan. För vårt land är Afghanistan det enskilt största mottagarlandet av bistånd, men Sverige bistånd har samtidigt utgjort en liten del av det Afghanistan tagit emot från omvärlden.

En ny rapport om Sveriges bistånd till Afghanistan skriven för statliga kommittén Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, behandlar perioden 2002–2020. Under perioden skickade Sverige omkring 14 miljarder kronor i bistånd via Sida. Ytterligare 3,6 miljarder kronor har anslagits för perioden 2021-2024. Hur det går med det vidare biståndet är nu under diskussion. Rapporten är skriven i augusti, när talibanerna var på väg att åter ta över landet. Det konstateras att Sverige och Sida genom åren lanserat en mängd strategier för biståndet: ”Överlag har målsättningarna i dessa varit mer ambitiösa och fantasirika än strategiska, och ambitionerna har ökat över tid.”

Rapporten är återhållsam i sitt ordval, men bakom den försiktiga kritiken är slutsatserna deprimerande. I sammanfattningen konstateras: ”Om vi har lärt någonting av tidigare erfarenheter så är det att utifrån drivna förändringar varken skapar legitima eller kompetenta stater utan snarare blir en del av problemet.”

Vidare heter det ”nivån på de finansiella flödena och bristande samordning och samstämmighet mellan insatser gör det inte orimligt att hävda att stora biståndsvolymer och kriget mot terrorn tillsammans snarare bidragit till än motverkat korruption och underminerat all potential till hållbarhet”.

Med andra ord – pengar in som är avsedda att göra nytta och driva utvecklingen framåt för att etablera en fungerande demokratisk stat resulterar inte i någon framgång. Tvärtom riskerar det att göda korruptionen, de korrupta ledare som vid tillfället sitter vid makten ser till att flödet av pengar på ett eller annat sätt hamnar hos dem och att biståndet försörjer det som staten borde stå för. Biståndsflöden gör att egenansvaret för att bygga landet från grunden försvinner.

Det här är inget nytt. Det är i själva verket biståndets ständiga akilleshäl. Det känns igen från Zimbabwe, där stort personligt förtroende mellan Olof Palme och Robert Mugabe gjorde att Sverige sände stora mängder biståndspengar för att bygga det afrikanska demokratiska föredömet efter kolonialtiden. Robert Mugabe kom, bland annat inspirerad av Nordkorea, att bli en socialistisk despot. Svenskt bistånd höll mycket riktigt skolor öppna och betalade lärarlöner. Men när svenskt bistånd drogs in för att staten skulle klara saken på egen hand, försvann lönerna. Den korrupta makten berikade sig, ägnade sig åt annat än att utveckla landet. Sverige och andra biståndsgivare hamnade i en slags gisslansituation. Så som det ofta blir.

Och så är det också i Afghanistan. För det ligger självklart sanning i det som generalsekreteraren för Svenska Afghanistankommittén, Andreas Stefansson, säger till DN om utrikesminister Anne Lindes löfte att inte en spänn av det kommande biståndet ska gå till talibanerna: ”Det är ett omöjligt löfte, om nu Sverige har för avsikt att skicka stöd. ”Det är en total statskollaps som gäller då. I princip.” ”Då pratar vi om den största humanitära krisen i världen, miljontals flyktingar.”

Svenska Afghanistankommittén lyfts i rapporten som en organisation som förstår hur man ska arbeta lokalt med förändringar med människorna på plats som i högsta grad deltagande och drivande. Har vi tur kan utbildning för flickor och pojkar också ha påverkat den uppväxande generationen och förändrat förutsättningarna i landet till det bättre. Men tyvärr gör extrema regimer att allting i slutänden sker på deras villkor. I Afghanistan kommer det inte att gå att runda talibanerna.

Det är inte någon avancerad vetenskap. Det är något som är högst mänskligt både på det lilla planet och på det stora. Det går inte att hjälpa en människa som inte vill bli hjälpt, det går inte att rädda ett land vars ledare inte vill rädda landet.

Petter BirgerssonSkicka e-post