När även Vänstern har fattat
Att ett socialistiskt parti kommit på att det är dumt om företag drar från landet får anses vara ett rejält framsteg. Varje opposition borde ägna kraft åt att fråga regeringen vad den gör för att underlätta för alla välståndsskapande företag. Vad Sverige hade blomstrat!
Det är dock tveksamt om det ligger någon djupare analys bakom varningen. Nu handlar det dock inte om skatter eller hot om löntagarfonder, utan om elpriser.
Vänsterpartiet har en idé om ”Sverigepriser” som ska garantera ett lågt pris, frikopplat från det på den, åtminstone delvis, gemensamma elmarknaden i Europa. En fysisk begränsning finns i elkablarnas kapacitet och Vänsterpartiet vill stoppa utbyggnaden av nya samt tillåta export först efter att det svenska behovet har tillgodosetts.
Det ska sägas direkt att Vänsterpartiet har vissa poänger. Elmarknaden är inte vilken som helst. Avregleringen på konsumentnivå är tämligen meningslös, då man egentligen mest kan välja vem som ska handla elen åt en, inte vem som ska leverera den.
Elektricitet är grundläggande infrastruktur som måste ges långsiktiga spelregler och där staten har en avgörande roll när det kommer till att få till investeringar i ny kraft, i ny överföringskapacitet och i att underhålla gammal. Där har Sverige brustit under de senaste decennierna, delvis förankrat i en kärnkraftsomröstning där de yngsta som röstade nu har passerat 60-årsdagen.
Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har mest konsekvent varit emot kärnkraft och använt det som förhandlingsvapen i olika regeringskonstellationer. Det slår i dag mot beredskapen i form av förmåga att leverera el när den behövs och skapar stora rörelser i tillgång, och därmed i pris.
Det brukar talas om svårigheterna att förena länder med olika finanspolitik och varierande ekonomiska förutsättningar med samma valuta. Lite av samma problem uppstår på elmarknaden.
Tysklands hastiga avveckling av kärnkraft slår också mot grannländerna. Gasberoendet i Tyskland och andra delar av Europa har minskat motståndskraften i förhållande till Putins Ryssland.
Men ska Europa stå starkt av egen kraft måste elmarknaden ha gemensamma spelregler. Inte minst när det gäller på vilket sätt enskilda länder får garantera priser till producenter och konsumenter. Det finns också en solidaritetsfråga i detta, att kunna exportera till Baltikum är ett svenskt sätt att bidra till de ländernas beredskap mot Ryssland.
Nooshi Dadgostar har rätt i att enskilda individer och företag drabbas hårt just nu. Regeringen måste agera akut för att rädda de hårdast drabbade. Långsiktigt handlar det dock om att Sverige och Europa måste bygga kraftproduktion som ger stabil elförsörjning och som bidrar till säkerhet och miljömässig omställning i Europa.
