Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Sluta lek hela havet stormar i skolan

”Alla elever kommer inte att ha en egen plats, men det finns plats för alla. De kommer att få prova sig fram vilken lärmiljö som passar dem bäst.” Så beskriver rektor Maria Engdahl den nybyggda Villanskolan i Ängelholm (Helsingborgs Dagblad 4/1). Skolan, som öppnar den 17 januari, är utrustad med soffor och puffar för eleverna. Bord och stolar finns förvisso, men inte så att det räcker till alla.

Ut med katederundervisningen, in med saccosäckarna. Villanskolan är bara en av många skolor de senaste decennierna som har valt att frångå den traditionella pedagogiken till förmån för ett mer experimentellt upplägg med så kallad aktivitetsbaserad undervisning.

Ivern att pynta klassrum med puffar ska ses som ett avståndstagande från den klassiska undervisningsmodellen, där läraren står längst fram och föreläser medan eleverna snällt sitter på rad och lyssnar. Dock saknas vetenskapligt stöd för att det är dags att skrota katederundervisningen. Tvärtom visar forskningen att den alltjämt är att föredra.

Rapporten Främja studiero i klassrummet, en forskningssammanställning gjord av Skolforskningsinstitutet från i höstas, har tittat närmare på vilket upplägg som gynnar elevernas lärande mest. ”Det finns en diskussion om lärmiljöer och att möblera på olika sätt. Det forskningen visar är att eleverna lär sig mest om de sitter en och en på rader och det utmanar nog en och annan lärare”, säger Marcus Samuelsson, biträdande professor vid Linköpings universitet och en av författarna till rapporten.

Resultatet är inte det minsta förvånande, med tanke på att aktivitetsbaserade kontorslandskap har visat sig skapa både stress och koncentrationssvårigheter hos vuxna. Varför skulle de då fungera bättre för barn? Skillnaden är att vuxna ofta har möjlighet att arbeta på distans om de inte trivs, eller i värsta fall sluta. Barn har inte möjligheten att bestämma över sin arbetsmiljö på samma sätt. De får bara finna sig, och infinna sig.

Ett vanligt argument för de moderna hela havet stormar-klassrummen är att de ska förbereda barn för vad som väntar dem i det moderna arbetslivet, där allt fler arbetsplatser har valt att göra sig av med såväl väggar som individuella arbetsplatser. Men en förutsättning för att man faktiskt ska bli redo för yrkeslivet är att man har kunnat lära sig något i skolan och lyckats ta sig igenom den med goda betyg. Det är avsevärt mycket svårare i en arbetsmiljö med ständiga distraktionsmoment och störningar.

Barn som har lätt för sig i skolan och kommer från studievana hem klarar sig ändå. Värre är det för barn som har det stökigt hemma, har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller av andra skäl har svårt att hantera den osäkerhet som det innebär att inte veta var man ska sitta nästa dag. De behöver stabilitet, trygghet och förutsägbarhet. Det är de som kommer att drabbas hårdast när skolor tävlar om vilken som kan vara mest modern och banbrytande.

När man experimenterar med undervisningen, utan stöd i forskningen, experimenterar man med barns framtid. Det är inte så man skapar en skola med plats för alla.

Naomi Abramowicz är fristående skribent