Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Låt inte fler svenskar hamna i Lyxfällan

Boven i dramat stavas konsumtionslån, enligt Kronofogden. Lån som ofta har svindlande hög ränta, och där det sällan genomförs någon vidare prövning av låntagaren. Vissa långivare marknadsför sig till och med genom att upplysa att de varken tar hänsyn till betalningsanmärkningar eller kreditupplysning, till skillnad från traditionella banker.

Kombinera lättillgängliga lån tillsammans med en finanssektor som lägger mer pengar än någonsin på aggressiv reklam och det är som upplagt för att fler svenskar ska hamna i långköraren Lyxfällan. Då har det ändå införts striktare regler för ”måttfullhet” vid marknadsföring av krediter sedan 2018.

Likväl fortsätter konsumenter att utsättas för uppsökande reklam som kan vara närapå omöjlig att värja sig mot för den som är i desperat behov av pengar. Konsekvensen blir att allt fler hamnar i en situation där skulderna växer, och kostnaderna för att betala av lånen blir högre i takt med att räntan stiger. Ränta-på-ränta-effekten, också kallad det åttonde underverket, gäller inte bara för den som har pengar på börsen och ser sina investeringar öka – utan även för den som har tagit snabblån och ser räntekostnaderna stiga år efter år samtidigt som kapitalskulden består.

Trots de mänskliga tragedier som uppstår som en konsekvens av en alltför oreglerad marknad är det politiska engagemanget ljummet. För de socialdemokrater som vill rya om hur rövarkapitalismen skor sig på utsatta människor hade det varit smashläge. Dessvärre verkar de föredra att ägna sig åt att skylla allsköns problem på Alliansregeringen 2006. Och regeringen väntar med – osviklig tajming – att presentera en utredning på området till ett år efter valet. Förmodligen för att det är betydligt roligare att komma med förslag som ger folk mer pengar än sådana som täpper till pengakranen under ett valår.

I stället är det Kristdemokraterna som har de mest långtgående förslagen för att hindra fler från att hamna i skuldfällan, varav flera av dem redan har genomförts i våra grannländer. Bland annat vill KD sänka räntetaket från dagens astronomiska 40 procent, införa ett förbud mot att ta snabblån på natten och utreda ett stopp av uppsökande reklam för kreditlån. Ytterligare ett förslag som bör införas, och som Finansinspektionen och Kronofogden har bönat och bett om, är ett nationellt skuldregister. Det är redan verklighet i Norge och har bidragit till att sänka norrmännens skulder rejält genom en tuffare kreditprövning.

Det går inte att hänvisa till att kreditbolagen måste ta större ansvar, vilket regeringen har gömt sig bakom tidigare. Det krävs politiska beslut för att få bukt med svenskarnas växande skuldberg. För att citera den gamle socialdemokraten Ernst Wigforss: Den som är satt i skuld är icke fri.

Naomi Abramowicz är fristående skribent