GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Naomi Abramowicz: Har du haft ett Leif moment?

Man glömmer aldrig sin första. Sin första lönespecifikation, det vill säga.
Naomi Abramowicz
Gästkrönika • Publicerad 28 december 2021
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Trelleborgs Allehanda politiska etikett är liberal.
Deklarationsmoment.
Deklarationsmoment.Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Det var min första riktiga månadslön på mitt första riktiga jobb och pengarna skulle äntligen in på kontot. Men. Det måste ju vara något fel? I min naivitet fattade jag inte – hur kunde så mycket av lönen försvinna? Jag ringde till lönekontoret och den vänliga administratören förklarade för mig att det inte var något fel med utbetalningen, utan att detta alltså var lönen efter skatt.

Det var mitt livs första ”Leif moment”, en variant på ett så kallat ”Jimmie moment”. Ett Leif moment är alltså ögonblicket då man inser hur mycket skatt man betalar och för en stund förvandlas till Leif Östling, tidigare ordförande för Svenskt näringsliv, som i en intervju i SVT:s Uppdrag granskning hasplade ur sig ”vad fan får jag för pengarna”. Men det krävs inte att man är miljonär eller miljardär för att uppleva ett Leif moment. Nej, det kan drabba vemsomhelst som slås av insikten av hur mycket skatt de betalar utan att uppleva att de får tillbaka det de pytsar in.

Sen jag blev egenföretagare har mina Leif moments återkommit på regelbunden basis. Exempelvis när det är dags att betala arbetsgivaravgift för att ha mig själv som anställd. Bara arbetsgivaravgiften på 31,42 procent är en avsevärd kostnad. En tredjedel av den består dessutom av en särskild löneskatt: den allmänna löneavgiften på 11,62 procent. Till skillnad från andra delar av arbetsgivaravgiften är den inte ens kopplad till någon form av socialförsäkringsförmån. Den allmänna löneavgiften är bara ren skatt, som drar in 200 miljarder kronor årligen.

En annan situation då det är lätt att drabbas av ett Leif moment är när man inser att allt som vanliga löntagare kan ta för givet är omöjligt eller åtminstone krångligt för småföretagare, trots att man betalar sociala avgifter precis som alla andra arbetsgivare. Exempelvis att vara sjuk, föräldraledig eller vabba.

Att kunna sjukanmäla sig är en lyx få småföretagare förunnat, för då går man miste om inkomster och företaget riskerar går i stå. Visst går det att vara föräldraledig, men det är allt annat än enkelt. För vem ska ersätta en när man är borta? Och om man inte har råd att anställa någon, har man råd med att låta företaget gå i dvala?

Svårigheterna med att kunna vara sjuk, föräldraledig eller vabba visar på ett större problem: att Sveriges trygghetssystem är gjorda för storföretag av Ikea-storlek, inte småföretagare. För även om småföretagare betalar samma avgifter som alla andra för att finansiera det sociala skyddsnätet kan de sällan utnyttja det. Inte utan att gå back eller gå miste om intäkter.

Ovanpå det dras Sveriges småföretagare dessutom med en rejäl regelbörda som leder till stora kostnader – både i form av tid och pengar. Enligt organisationen Företagarna lägger företagare i snitt tio timmar i veckan på administration, exempelvis på att rapportera in uppgifter till myndigheter. Det är tid som hade kunnat användas till något mer produktivt, som att utveckla företaget eller öka intäkterna.

Det hade varit märkligare om Sveriges företagare inte drabbades av ett eller annat Leif-moment.