Annons
Ledare

Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Förskolan ska inte upprätthålla hedersnormer

Att det finns barn i Sverige som lever med hedersförtryck är ingen nyhet. Men det är inte lika känt hur tidigt förtrycket börjar.
Naomi AbramowiczSkicka e-post
Gästkrönika • Publicerad 12 november 2021
Detta är en personligt skriven text i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Försvara barnen.
Försvara barnen.Foto: Janerik Henriksson/TT

En rapport beställd av Malmö stad, skriven av forskaren Hanna Cinthio, visar hur barn får sin frihet beskuren redan i förskoleåldern. Av 13 undersökta kommunala förskolor förekom hedersnormer på alla förutom en.

Det handlar om småflickor som inte får vara med på gymnastiken och föräldrar som förbjuder sina barn från att leka med det motsatta könet eftersom de kan ”bli homosexuella”. Könssegregation tillhör vanligheterna. Dels kommer tydliga order från föräldrarna, dels upprätthåller barnen själva normerna. Rapporten visar hur barnen till och med försöker att kontrollera lärarna. Ett barn frågar en lärare varför hon visar sina fötter och bara armar och säger att det är förbjudet. Det är inte svårt att gissa vad barnen får höra hemma.

Annons

Det märks att situationen är allt annat än lätt för personalen att hantera. De ställs dagligen mellan beslutet att följa vårdnadshavarnas instruktioner eller att följa förskolans värdegrundsdokument som tydligt konstaterar att man ska ”aktivt och medvetet främja alla barns lika rättigheter och möjligheter, oberoende av könstillhörighet” och ”…motverka könsmönster som begränsar barnens utveckling, val och lärande”.

Pappersprodukter med vackra värdeord är mycket lättare att förhålla sig till när alla är överens och ingen ifrågasätter dem. Men då behövs de ju inte. Det är nu, när de utmanas, som de faktiskt kan göra nytta på riktigt.

För även om föräldrar riskerar att bli kränkta eller arga måste valet vara enkelt: förskolan ska inte upprätthålla hederskulturens förtryckande normer. De ska inte bidra till att kontrollera barnen. Det måste finnas åtminstone en plats som är en frizon, där flickor får spela fotboll och där pojkar slipper spela tuffa.

Dessvärre verkar valet inte vara enkelt för stadens ansvariga politiker. ”Det har inte jag något svar på”, säger Rose-Marie Carlsson (S), ordförande i Malmö stads förskolenämnd, när hon blir ombedd att kommentera hur man ska agera när krockar uppstår mellan förskolans uppdrag och föräldrarnas vilja (DN 10/11). När journalisten försöker föra in Carlsson på frågan om hederskultur försöker hon ducka och säger att ”diskussionen om manligt och kvinnligt finns ju på många arenor”.

Politiker som blundar för hedersförtryck gör inte förskolans arbete lättare. De arbetar redan i uppförsbacke. För även om de ger barn chansen att bryta normer eller leka på ett annat sätt än hemma betyder det inte att de kommer att ta den. Hedersnormerna är djupt inpräntade i barnen. De följer föräldrarnas regler utan att bli tillsagda. Antagligen för att de vet vilka straff som kan vänta i hemmet ifall de inte lyder. Det kan röra sig om stränga tillsägelser, utfrysningar eller till och med våld.

Men det betyder inte att förskolan ska acceptera hedersnormer eller anpassa sin verksamhet efter dem. Då kommer barnen aldrig få chansen att bryta sig loss från dem. Hederskulturens alla uttryck måste bekämpas, oavsett om de visar sig i förskolan, grundskolan eller gymnasiet.

Annons
Annons
Annons
Annons