Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Barn ska inte få diagnoser i onödan
Efterfrågan är stor bland unga vuxna som inte längre identifierar sig med sin diagnos, och tycker att den ställer till det för dem när de ska mönstra, söka jobb eller skaffa körkort.
Projektet finansieras av forskningsanslag, och är det första i sitt slag i Sverige. Men behovet kommer bara att bli större. I dag är det fem gånger så många barn som får en adhd-diagnos jämfört med för drygt ett decennium sen, något som ofta leder till förskrivning av narkotikaklassade preparat. Men enligt Socialstyrelsen finns det inget som talar för att det faktiskt har skett en reell ökning av adhd i befolkningen, utan den är konstant över tid.
Det måste alltså finnas någon annan förklaring till att fler bedöms ha adhd. Det finns en rad teorier, från de mer konspiratoriskt lagda som handlar om att läkemedelsföretag vill tjäna storkovan till sådana som handlar om att tabun har minskat vilket gör att fler söker sig till vården. Två av dem ter sig mer sannolika än andra: dels att den svenska skolan bidrar till utvecklingen, dels att för många adhd-utredningar görs snabbt och slarvigt.
Det blev en brant ökning av diagnoser efter 2011 när den nya läroplanen med nya kunskapskrav kom, säger Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet (SVT 2/2). Skolans krav på att kunna planera och organisera sitt eget arbete är inte anpassade efter barns kognitiva utveckling, menar han.
Det hjälper inte heller att svenska klassrum ofta är kaotiska, stressiga och att studiero är en bristvara. Det bidrar till att fler barn, oavsett om de har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller inte, uppvisar några av de vanligaste symtomen på adhd: att man lätt blir distraherad och har svårt att koncentrera sig på sin arbetsuppgift.
Ytterligare ett sätt som skolan driver på diagnosinflationen är att det närmast krävs för att elever som har det svårt ska få det stöd de har rätt till, trots att det inte är ett lagkrav. En enkätundersökning gjord av Attention (en intresseorganisation för personer med adhd och autism) tillsammans med Uppdrag granskning visar att en av fem föräldrar upplevt sig pressade av skolan att göra en utredning. Om skolan hade fungerat bättre hade färre känt sig nödgade att söka hjälp för sina barn. Det är ett svek, på så många plan.
Även om efterfrågan på adhd-utredningar ökar betyder det inte att experterna blir fler. Snabbhet prioriteras och kvalitet får komma i andra hand, något som Sveriges psykologförbund har varnat för. Det skapar problem både för dem som verkligen har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och är i behov av vård, och för dem som får en inkorrekt diagnos som de sen tvingas leva med.
De felaktiga diagnoserna och förskrivningen av tung medicin till barn kan mycket väl komma att ses som en svensk vårdskandal om ett decennium eller två. Mottagningen i Skåne kommer sannolikt inte att bli den sista.
Naomi Abramowicz är fristående skribent
