Naomi Abramowicz: Naomi Abramowicz: Arbetsgivarnas testhysteri har gått för långt
Personlighetstester, intelligenstester och värderingstester. Arbetsgivare har fått dille på att testa sina potentiella medarbetare. Sju av tio tjänstemän har blivit ombedda att göra tester i samband med en rekrytering, enligt en undersökning från TRR Trygghetsrådet (SvD 27/2).
Det handlar om både företag och myndigheter. Den som vill söka en chefstjänst kommer garanterat att få göra ett gäng prov innan den ens kan komma i fråga för jobbet. Men det stannar inte där, det har spritt sig till allt fler nivåer.
Är det inte vettigt att använda sig av fler sätt att undersöka någons kompetens än intervjuer och referenser? Att anställa fel person kan kosta multum. Dessutom kan det vara ett sätt att försöka kringgå eventuella fördomar och förutfattade meningar vid en rekrytering.
Men det finns oerhört många problem förknippade med testerna. Vissa av dem kan vara rent ut sagt integritetskränkande, med närgångna frågor om de arbetssökandes ångestnivåer, ”känslomässiga stabilitet”, och vissa vittnar till och med om frågor om huruvida de har men från barndomen (DN 4/11 2021). Det är sådant som många inte ens pratar med sina närmaste vänner om. Är det verkligen information som man vill att en framtida arbetsgivare ska ha? Och det är definitivt inte uppgifter man vill ska sparas.
Förutom att testerna är integritetskränkande finns det sådana som är ren mumbo jumbo, exempelvis det omtalade DISC-testet där människor delas in efter färger. ”Naiviteten kring de här testerna gör mig upprörd. Förutom att det vetenskapliga underlaget är noll och intet, så kan resultatet påverka hur människor ser på sig själva och varandra”, säger Bo Melin, professor i arbetspsykologi vid Karolinska institutet (Medicinsk vetenskap nr 2/2019).
Att tveksamma tester används inom ett stort antal myndigheter är särskilt oroande. ”Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”, står det i lagen om offentlig anställning. Men för några år sedan uppmärksammades det att Arbetsförmedlingen hade sållat bort erkänt meriterade kandidater på grund av deras testresultat, trots att de hade arbetat på myndigheten i flera år (Publikt 29/1 2021).
Förutom att vanligt förekommande tester avfärdas som ovetenskapliga av forskare – är det verkligen rimligt att en sökandes personlighet ska styra huruvida man får ett jobb eller inte? Måste man ha en härlig personlighet för att bli anställd nuförtiden? Dessutom lär blivande arbetsgivare sannolikt få en mer rättvisande bild av personens egenskaper av dennes referenser än personlighetstest som till stor del handlar om självskattning där många kommer tona ned sina negativa egenskaper.
Det är ju givetvis roligt för storföretagens och myndigheternas växande HR-avdelningar att de får mer att göra, och kan motivera sin existens. För att inte tala om rekryteringsföretag som kan tälja guld med smörkniv. Men testhysterin gynnar dem mer än den som söker nytt jobb.
