”Naivt” räcker inte som ursäkt
Från vaggan till graven, brukade det heta. Att vara medborgare i Sverige innebar att vara hårt hållen. Medborgarna skulle till och meddela myndigheterna vilken standard deras badrum hade. Om det var kaklat steg skatten. Tillbaka skulle man få trygghet, hette det.
Men att staten har koll på medborgarna ska inte blandas ihop med att man har koll på vilka som vistas i Sverige. För den kontrollen har myndigheterna förlorat. Det har skrivits så mycket om parallellsamhällen att en del redan har tröttnat på ordet. Men den tröttheten innebär inte att fenomenet försvinner. Sverige har under decennier öppnat sin utbyggda välfärdsstat för missbruk och kriminalitet på ett förbluffande sätt.
SCB vet inte ens hur många som bor i landet. Det kan handla om personer utan uppehållstillstånd som gått under jorden. Eller personer som lever och verkar i Sverige med ett samordningsnummer, utan att de är folkbokförda här. (TT 2/8) Det går ändå att få tillgång till svensk välfärd, såsom vård och skola, och a-kassa. Ibland även så kallat nödbistånd, även om man har ett utvisningsbeslut.
Personer med samordningsnummer kan skaffa sig identiteter som hjälper dem att lura myndigheter på flera sätt. Frilansjournalisten Anna Gullberg skriver i senaste Liberal Debatt om ett fall med en somalisk man som misstänks ha skaffat sig en mängd identiteter. Det hjälpte honom att få ut a-kassa samtidigt som han körde buss och taxi. Han misstänks också för att ha gjort förarprov för att skaffa körkort åt andra, genom att vid uppkörningen ange deras personuppgifter. Väl med körkortet i handen tappas det bort och den som ska använda körkortet tar en ny bild på provstationen och får ut ett körkort som stämmer med de egna personuppgifterna.
Som brottslig kan det vara bra att lyckas skaffa sig flera identiteter. För polisen inträffar det att flera identiteter dyker upp när ett fingeravtryck körs i systemet .
Att skaffa sig en ny identitet är ofta viktigt redan när man anländer till Sverige. Gränspolischefen Ulrica Granberg säger i Liberal Debatt: ”Det namn man uppger när man söker asyl blir registrerat, även om det är påhittat. När vi samarbetat med hemländerna där vi tror att de hör hemma så har över 70 procent uppgivit falska identiteter.”
Identitetsbluffarna är en del i hur svenska myndigheter luras. Flera tillvägagångssätt finns och de värsta är de nätverk, ibland benämnda kriminella klaner, som byggts upp kring att blåsa välfärdssystemen. Assistansersättningarna är ett känt sådant område.
En mängd människor har släppts in i Sverige utan att myndigheterna har någon koll på vilka de egentligen är, eller vilka avsikter de har. Det har skett under lång tid och på flera plan. Och det har gött kriminaliteten. Som en representant för delstatspolisen i tyska Essen uttryckte det om kriminella klaners förkärlek till Sverige och Tyskland: ”Det är lättast att plundra socialförsäkringssystemen där”. (SvD 12/9) Det räcker inte med ord som naivt, beslutsfattare måste ha blundat stenhårt för att ha låtit detta pågå under lång tid.
Det är klart att människor och medborgare som arbetar och betalar in skatt för ett trygghetssystem känner sig lurade och förbannade. Expressens Anna Dahlberg är en av dem som i flera år påtalat hur Sverige öppnat guldkistan till välfärdsstaten för proffskriminella. Fler borde ha lyssnat på larmsignalerna. Även denna ledarsida var för sen med att uppfatta systematiken och omfattningen.
Slappheten, ignoransen och förnekandet under långa tider från politiskt håll och opinionsbildande medier har bidragit till ökade motsättningar i samhället. Precis det man har sagt sig vilja motverka. Det har stått Sverige dyrt och gjort landet sämre för både gamla och nya invånare.
