Motståndskraft är en attitydfråga

Ändå är det först nu som politikerna i Region Skåne väljer att gå ut med en bred informationskampanj för att minska användandet.

Förklaringen kan delvis sägas vara en överdriven tro på expertis. De läkare som skriver ut antibiotika borde vara de som är mest medvetna om riskerna. Inom tio år finns det inga nya antibiotika att tillgå för att bekämpa multiresistenta bakterier. ”En tickande bomb”, kallar regionrådet Catharina Blixen-Finecke (M) situationen. ”Detta är inte enbart ett lokalt, skånskt problem, utan ett globalt”, fyller regionrådet Anders Åkesson (MP) i.

Så är det onekligen. Inom EU beräknas 25 000 människor dö varje år sedan de smittats av multi­resistenta bakterier. Bara kostnaden för sjukvård uppskattas till 1,5 miljarder euro. Sverige är relativt förskonat, men det gör inte vårt ansvar mindre, förminskar inte de självklara uppmaningarna om att personal i vård och omsorg ska följa grundläggande hygienkrav.

Att skånska läkare skriver ut 550 antibiotikarecept per 1000 invånare och år samtidigt som läkarna i Jämtland skriver ut knappt 250 beror inte på att skåningar är så mycket sjukare. Ofta handlar det i stället om rena felbehandlingar, man försöker behandla virus med antibiotika.

En annan, och om möjligt än mer uppseendeväckande, förklaring är att skånska läkare inte pallar trycket från patienterna. Eller snarare: från patienternas föräldrar. Överutskrivningen sker framför allt till små barn med luftvägsinfektioner i sydvästra Skåne och då i de socioekonomiskt starka områdena. Eva Melander vid Labmedicin Skåne förklarar detta med att rena hot om att anmäla felaktig vård förekommer. I stället för att stanna hemma någon dag extra är pressen på prestation i arbetslivet och karriären tydligen så stor att inte bara barnens bästa åsidosätts utan hela samhällets bästa. Upplysning behövs onekligen.

Region Skåne har inte varit passivt i kampen mot antibiotikaresistens. Men de punktåtgärder som hittills gjorts för att påverka professionen har inte varit tillräckliga. Något kan man ifrågasätta att läkarna inte vågar gå emot patienternas föräldrar, utan att boten nu blir att informera föräldrarna. Självklart är det en tänkbar väg. Samtidigt verkar det som om läkarna behöver ökat stöd i sin yrkesroll, de klarar uppenbart inte av att medicinera korrekt.

Med Patientrörlighetsdirektivet 2013 och möjligheten att få gränslös vård i EU ökar behovet av att ha tillgång till verkningsfull antibiotika. Att läkemedelsbolagen inte forskar mer intensivt för att få fram ny antibiotika är ett allvarligt samhällsproblem kopplat till den stora överförskrivning som finns.

Skåningarna måste bli mer motståndskraftiga mot onödig medicinering.